Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pendulationsteorien. Af D:r Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENDULATIONSTEORIEN
167
Kalla zoner måste förete den största morfologiska och
fysiologiska omdaning. Vid polar fas rycka ju också alperna
högre, och där skapas en miliö likvärdig med glacialtid. Den
ekvatoriala fasen synes mindre ha framkallat nya typer än
frodigare exemplar af redan existerande. Värmen kan skapa
vidunderliga former. Å andra sidan är ju äfven kölden
gynnsam för uppkomsten af stora kroppar, då dessa genom den
relativt mindre hudytan afgifva relativt litet värme. Nya arter
torde under ekvatorial fas bildas hufvudsakligen därigenom, att
landformer gå i hafvet.
Allt, som tilldrager sig vid svängningskretsen, äger
tydligtvis också rum på hvarje annan punkt på jorden, men mindre
energiskt och under aftagande mot svängningspolerna, där lifvet
står stilla.
I ett följande kapitel betonar Simroth, att
pendulationsteo-rien måste verka omgestaltande på vissa af geologiens
grundåskådningar. Han erinrar först därom att påvisandet af ett
kontinuerligt sammanhang i skapelsen i Europa varit så
vanskligt just därför att organismernas former här under
svängnings-kretsen så hastigt växlat, och på grund däraf att
försteningar-nes hållbarhet genom förhållandenas växling varit så ringa
just här. Man har ju påträffat blott två exemplar af
Archæo-pteryx, och intet mera af hela den klass som ödlefågeln
representerade. Under kulminationskretsen, och framför allt i dess
tropiker, blef under det större lugn, som där unnades organismerna,
förhållandet ett annat. Dels kunde de under längre tider
bibehålla sin egenart. Dels kunde de ansatser till
formförändring, som mottagits under svängningskretsen, här hinna fram
till sina yttersta konsekvenser och resultera i de
vidunderligaste företeelser. Men när dessa vidunder — sådana som
Amerikas jättedäggdjur och reptilier — något längre bort från
svängningspolen utsattes för klimatets förändringar, ägde de
icke de väl utbildade typernas motståndskraft. De voro
sidoskott, vigda åt undergången.
Hvad angår de geologiska epokerna, så beräknas ju
jordlagrens ålder dels efter strukturen och dels efter försteningarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
