Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upptäckten af skalbaggar på Spetsbergen. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. G. NATHORST, UPPTÄCKTEN AF SKALBAGGAR PA SPETSBERGEN 5
afhandla frågan om utsikterna för skalbaggars förekomst på
Spetsbergen. Jag omnämner detta i min skildring af
expeditionen1 med följande ord.
»Då jag med Kolthoff afhandlade frågan om skalbaggars
eventuella förekomst på Spetsbergen och därvid omnämnde
dvärgbjörkens förekomst vid Kolbay, kommo vi öfverens om,
att där vore rätta stället att söka efter sådana ... Visserligen
hade 1868 års expedition uppehållit sig där, men då dvärgbjörken
icke af densamma observerats, hade man ej heller på afsedda
ställe kunnat leta efter skalbaggar». Dvärgbjörken anträffades
nämligen på Spetsbergen för första gången af Hj. Wilander
och mig vid det inre af Kolbay 1870. 1882 fann jag, att
växten vid fjordens mynning var betydligt ymnigare än längre in
och fann där äfven sterila exemplar af hjortron, äfven dessa
förut okända från Spetsbergen. Till detta ställe styrde vi nu
kosan med Antarctic den 23 juli 1898, »dels för att gifva
botanisterna tillfälle att studera dvärgbjörkens förekomst, dels
för att söka efter skalbaggar». Huru dessa upptäcktes har
jag skildrat i »Två somrar i Norra Ishafvet».
Vi hade på morgonen strax efter klockan nio förankrat
vid fjordmynningen. »Jag rodde genast i land jämte Kolthoff,
Gunnar Andersson och Hesselman och gick först upp till
fyndorten för hjortronen. Dessa, som 1884 voro sterila,
blommade nu, hvarför växten tyckes trifvas väl. Dvärgbjörken var
präktig, fastän den här icke har uppstigande buskform, utan
växer nedliggande, nästan krypande långs marken. Den
blommade nu med både han- och honhängen. Sedan jag fröjdat
mig en stund öfver dessa mina gamla vänner, började jag leta
efter skalbaggar, och på undersidan af den första sten, som
jag vände, fann jag samma staphylinidlika djur, som jag
iakttagit vid Klaas Billen Bay 1882. Denna gång blef det
tillvarataget, och jag letade rätt på Kolthoff, som var sysselsatt
med att försäkra sig om några dunungar af fjaerplyt (Tringa
striata). Han förklarade min bestämning riktig, och mycket
1 A. G. Nathorst, Två somrar i Norra Ishafvet. Förra delen, sid. 179,
Stockholm 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
