Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upptäckten af skalbaggar på Spetsbergen. Af A. G. Nathorst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
FAUNA OCH FLORA
glad öfver att Spetsbergens första skalbagge nu var upptäckt,
återvände jag till fyndorten, där jag erhöll ytterligare två
exemplar.»
»G. Andersson var strax i närheten sysselsatt med
iakttagelser öfver markens och luftens temperatur och hade lagt
sin uppslagna anteckningsbok på en tufva med dvärgbjörk.
Bäst det var fick han se en liten skalbagge krypa på boken,
men då han skulle tillvarataga den, föll den till marken och
kunde ej återfinnas. Om en stund kom ännu ett exemplar
krypande på samma sätt som det förra, och detta blef
tillvarataget. Han kom nu och visade det för mig, som däruti
igenkände en curculionid, sålunda en skalbagge af helt annat slag
än den förra. Sedan Kolthoff tillkommit, sökte vi nu
gemensamt i löfvet under dvärgbjörkarne, där exemplar af båda
erhöllos. Staphyliniden fanns dock rikligast i gammalt
smutsigt löf af polarvide, blandadt med torra grässtrån,’nedsköljda
från sluttningen. Vi medförde en massa af detta löf och gräs
för att genomsökas ombord, och på detta sätt ehöllos
ytterligare flera exemplar ... Ändamålet med det korta besöket i
Kolbay, hvarifrån vi afgingo kl. half tre eftermiddagen, var
sålunda i dubbelt måtto vunnet, vi hade ej blott funnit
Spetsbergens första skalbagge utan två arter (i verkligheten tre, se
nedan). Det var därför särskildt festligt vid middagen,
därvid äfven skalbaggarne erhöllo sina vederbörliga skålar. Det
skämtades både med G. Andersson, »som icke funnit
cur-culioniden, utan i stället blifvit funnen af denne» samt
med entomologen, som icke funnit något alls. Men det
händer verkligen ofta nog när flere söka, att den lycklige
upptäckaren icke är fackmannen, utan i stället någon af de andra».
Hvad jag icke visste, när ofvanstående skildring nedskrefs,
var, att vi i verkligheten funnit icke blott en staphylinid utan två
olika arter, nämligen enligt prof. J. Sahlberg i Helsingfors1
jämte flere exemplar af Atheta graminicola Grav., som är
mycket allmän i lappmarkerna och går ända till norra Amerika,
äfven Atheta subplana J. Sahlb., i ett fåtal exemplar såväl
1 J. Sahlberg, Aleocharider insamlade i polarregionerna af svenska
expeditionerna 1883, (1898) och 1899. Entomolog. Tidskrift, Bd 22 (1901). Jämför äfven
nedan citerade arbete af samme förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
