Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjänstgör morkullan under sin flyttning såsom Goodyera repens fröspridare? Af Gösta Tureson. Med svar af C. A. Hollgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjänstgör morkullan under sin flyttning
såsom Goodyera repens fröspridare?
ista häftet af »Fauna och Flora» för 1909
innehöll bl. a. en uppsats: »Huru Goodyera repens
sprides» af C. A. Hollgren. Med anledning af
den däri framlagda åsikten, rörande ifrågavarande
växts spridningssätt, torde ett genmäle vara på sin
plats.
Den litteratur, som behandlar
spridningsbiologien, är mycket stor, men innehåller
anmärkningsvärdt motsägande uppgifter. Orsaken härtill ligger hufvudsakligen
i den tillsats af fantasi och spekulation, som ofta vidlåder denna
gren af den botaniska vetenskapen.
Förutom rena sakfel synes mig också författaren till ofvan
nämnda uppsats gjorts sig skyldig till en sådan spekulation.
Fåglarnes hjälp vid växtspridningen är obestridligen mycket
stor, särskildt vid den s. k. endozoiska spridningen (se föröfrigt:
R. Sernander. Den skandinaviska vegetationsspridningsbiologien.
Upsala 1901.) Den betydelse, Hollgren vill lägga hos morkullan
såsom Goodyerans fröspridare, är emellertid något förhastad, och
att sätta fröspridningen i samband med fåglarnas flyttning är också
vanskligt. En dansk ornitolog har nämligen genom sina
undersökningar visat, att fåglarna vid sina flyttningar sörja för att hafva
tomma magar, liksom de också rensa och putsa sin fjäderdräkt (se
vidare: C. H. Ostenfeld. Phytogeographical Studies etc. Botany
of the Færöes, I, Copenhagen 1901, pp. 116—117).
Morkullan såsom Goodyerans fröspridare i flyttningstid bör väl
sålunda sättas utom räkningen, åtminstone måste chancerna för ett
sådant spridningssätt vara mycket små.
I en föregående uppsats skrifver Hollgren: (se »Fauna och
Flora», samma häfte, om: »Rhamnus frangula och Luscinia rubecula»,
pag. 228.) »Spridningsmöjligheten är naturligtvis störst i närheten
af buskarna, där fröna vuxit, men kan, enär fågeln slukar bären,
medan han är stadd på flyttning ,x verka vida ikring.»
Såvida författaren tager »flyttning» i den vanliga meningen, d. v. s.
sträcket, vittnar ofvanstående om ett misstag, likartadt med det
ifrågavarande.
Om fågarna ej göra någon nytta såsom fröspridare vid sina
årliga flyttnigar, så äger dock motsatta förhållanden rum vid andra
1 Kursiv, af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
