Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°
FAUNA OCH FLORA
fenan har hos den vuxna hvalen och bildar denna
utomordentligt effektiva, tvåbladiga propeller, som hvar och en måste
beundra, som sett, huru t. ex. en delfin kan bruka den. Står man
ombord på ett fartyg, som löper exempelvis med 8—9 knops
fart, är det en ganska vanlig företeelse att få se, huru ett stim
delfiner eller »springare» skynda i fatt fartyget och längs dess
sidor skjuta fram mot stafven med en fart, som vida öfvergår
fartygets, och dock äro de rörelser, som de utföra med
stjärtfenan, blott, såsom det tyckes, små vibrationer. När de väl
kommit fram till fartygets staf simma de liksom lekande härs
och tvärs framför den, ibland och lika ofta med sidan eller
buken uppåt som ryggen. De leka, som om den fart, som
skeppet har, vore alls intet. Denna svansfena och den
muskelmekanism, som rör den är sålunda något det mest fulländade
i sitt slag. Sirendjuren äro, trots det att de ständigt lefva i
vattnet, ej så utpräglade simkonstnärer som hvalarne och det
är endast en form bland dem, dugongen, i Indiska oceanen och
Röda hafvet, som förvärfvat en halfmånformig stjärtfena. De
andra ha ännu den på sidorna rundade mer eller mindre ovala
fenformen, som, enligt hvad utvecklingen visar, är en äldre typ.
Det bör äfven i detta sammanhang påpekas, att
sirendjurens och hvalarnes förfäder oberoende af hvarandra förvärfvat
svansfenan, ty dessa båda däggdjursordningar ha fullständigt
olika ursprung.
Äfven hos en del andra däggdjur, som mycket vistas i
vatten, har svansen tillpassats för att kunna användas såsom
sim-organ eller åtminstone som styre. Uttrarne ha en nedtryckt
svans, som är kraftigt utvecklad och säkerligen spelar en
afsevärd roll vid dessa djurs smidiga rörelser under vattnet. Den
största af alla uttrar (Lutra brasiliensis) förekommer i det
tropiska Sydamerikas floder. Hos denna art har svansen också
mera än hos någon annan tillpassats för vattenlifvet. Den är
nämligen synnerligen kraftig och försedd med breda och tjocka
sidolister, som högeligen förhöja dess effektivitet i vattnet.
Bäfverns platta, breda och fjälliga svans är ju tydligen afsedd för
användning i vattnet (ej som murslef, som den gamla fabeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
