Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 2
FAUNA OCH FLORA
Potamogale (fig. 1). Där är den stora och hoptryckta svansen
så kraftig, att den säkerligen helt öfvertagit funktionen att drifva
fram kroppen genom vattnet och lemmarne spela därvid ingen
roll. Hos åter andra insektätare förstoras svansens för
simning eller styrning verksamma yta genom hår eller borstfransar.
I sin bästa utveckling ser man detta hos en tibetansk
näbbmus-form (Nectogale elegans) (fig. 2). Den bifogade bilden visar
detta bättre än ord. Andra närstående näbbmöss från Ostasien
af släktet Chimarrogale ha den långa svansen försedd med en
Fig. 2. Nectogale elegans.
hårfrans undertill och en dylik bär äfven vår vanliga
vatten-näbbmus (Neomys [1. Crossopus] fodiens).
Att svansen tjänstgör såsom balansorgan är en mycket
vanlig sak bland däggdjuren och detta sker på flera olika sätt,
beroende på de ifrågavarande djurens kroppsbyggnad och
lefnadssätt. I synnerhet hos sådana däggdjur, som hoppa på två
ben framträder svansens betydelse såsom balansorgan särdeles
tydligt. Dylika träffas ock inom olika djurgrupper. Bland
pungdjuren äro medlemmarna af kängurufamiljen dylika hoppare,
och de ha också en lång balanssvans, som dock tillika i vissa
fall äfven tjänar andra ändamål och därför också har rätt olika
utseende, ibland korthårig, grof och kägelformig, ibland tämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
