Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, SVANSENS BETYDELSE OCH ANVÄNDNING
53
långhårig och cylindrisk o. s. v. Bland gnagarne finnas talrika
hoppande former, som under sina språng blott bruka bakbenen.
Mest typiska i detta afseende äro de egentliga springråttorna
(Dipus, Alactaga etc), som bebo Afrikas och Centralasiens
ökenartade trakter. Nästan som fåglar hoppa dessa omkring på
sina långa och smala bakben, hvilkas mellanfotsben äro
sammanvuxna. De korta frambenen hålla de därvid dragna intill
kroppen och den långa svansen utgör balans- och troligen äfven
styrorgan, när de ila fram i långa hopp. En betydligt större
på liknande sätt hoppande gnagare träffas i Sydafrika. Det är
den s. k. kapska springharen (Pedetes caffer), som dock är rätt
olika mot springråttorna och har fria mellanfotsben samt mera
yfvig svans. En tredje grupp af hoppande råttdjur är
gerbil-lerna (Tatera etc.) i Afrika och Centralasien med långa bakben
samt lång och hårig svans. De för sitt pälsverk beryktade
chinchillorna i Sydamerikas Ander ha långa bakben och en rätt
lång, buskig svans, som troligen är dem till nytta vid deras
hopp. Några andra sydamerikanska gnagaresläkten till samma
familj, Eriomys och Lagidium ha liknande bruk för sin
långhåriga svans.
De hoppande näbbmössen i Afrika, äfven kända under namn
af snabelnäbbmöss eller elefantnäbbmöss till följd af den långt
utdragna nosen, ha långa bakben med särskildt långt
mellan-fotsparti. De erinra något om springråttorna och deras långa
svans tjänar dem på samma sätt som de sistnämndas. Men
det är ej blott dylika uteslutande hoppande former, hvilka
hufvudsakligen röra sig på bakfötterna, som ha nytta af en lång
svans som balansorgan, utan man kan lugnt påstå, att många
andra djur ha liknande bruk för sin svans. När t. ex. en del
långsvansade kattdjur företaga sina språng för att bemäktiga
sig bytet, utgör säkerligen svansen ett balans- och styrorgan.
Hittills har det blott varit tal om djur, som lefva på
marken, men öfvergå vi till dem, som lefva i träd, är det lätt att
erinra om ett stort antal former, för hvilka svansen är
synnerligen viktig som balans och styre samt i vissa fall fallskärm,
när de företaga sina språng från gren till gren eller från träd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
