Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, SVANSENS BETYDELSE OCH ANVÄNDNING
57
mycket skickliga hoppare, och de kunna lätt klamra sig fast på
stammar och grenar med tillhjälp af de skiflika bildningarne i
spetsen på fingrar och tår. Svansen är lång med en af
förlängda hår bildad tofs i spetsen, ett tydligt styre. Bland de
egentliga halfaporna, Lemuriderna, finnas talrika former, som
lefva i träd och där röra sig hoppande såsom Lemur, Avahis1
m. fi. på Madagaskar och Ga/ago-formerna på Afrikas fastland.
Hos alla dessa är svansen väl utvecklad och hos
Galago-ior-merna tillika ganska buskig och ekorrlik. Alla, som haft
tillfälle att iakttaga en lefvande Galago i dess hemland, framhålla
deras liflighet och hoppskicklighet, som de utveckla nattetid.
Äfven de mindre arterna med en kroppslängd af omkring 20
cm. kunna företaga språng af två meters längd.
Bland de egentliga aporna, såväl de brednosiga i Nya som
de smalnäsiga i Gamla världen finnas en hel mängd med långa
svansar och alla dessa äro lifliga djur, som lefva i träd,
hvarest de företaga djärfva språng från gren till gren. Det är ganska
uppenbart, att de därvid ha nytta af sin svans såsom
balans-och styrorgan. Detta framgår bl. a. däraf, att sådana apformer,
som ha ett annat lefnadssätt, ej ha svansen utvecklad på samma
sätt, hvarom närmare skall anföras längre fram. För att med
några exempel göra saken mera påtaglig må erinras om följande
former. De små ekorraporna i Sydamerika {Hapalé) ha, som
namnet antyder, ett ekorrliknande utseende, som sträcker sig
äfven därhän, att svansen är yfvig och lång. De liksom deras
släktingar, de små Mctas-aporna (äfven kallade »tamariner»)
röra sig också ungefär som ekorrar i de sydamerikanska
skogarna. Deras klättring blir desto mera lik ekorrarnas därigenom,
att de ha klor och ej naglar, och de göra långa luftsprång i
trädkronorna. Kapusinerapor (Cebus), spindelapor (Ateles) m. fi.
andra apformer i det tropiska Amerika ha långa svansar och
äro utmärkt skickliga i att kasta sig från träd till träd, men
därvid tjänar dem svansen äfven såsom griporgan, såsom nedan
1 En stor halfapa Indris, som har en kroppslängd af 60 cm., är försedd
med långa ben och hoppar därför troligen mellan trädens grenar, men hos den
är svansen dock rudimentär. Den bildar sålunda af något okändt skäl ett undantag..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
