Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Meddelanden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
FAUNA OCH FLORA
de nämnda fåglarna lefva på spänd fot med hvarandra. Mossen,
som nu till stor del är torrlagd, ligger ganska nära bebyggda
områden och hyser årligen några par af hvardera fågelarten. Boet
förvaras i Lunds universitets zoologiska museum.
A. Kemner.
Kräldjur och groddjur i Småland.
I dubbelhäftet 5/s af Fauna & Floras föregående årgång
lämnas ett par intressanta bidrag till kännedom om kräldjurens och
groddjurens utbredning i östra Småland. Jag vill härmed »draga
mitt strå till stacken» och lämna några upplysningar från en trakt,,
som jag i detta hänseende känner ganska väl.
De gälla Karlstorps socken, c:a 40 km. sydost om Eksjö,
visserligen belägen i Jönköpings län, men som det är gränssocknen till
Kalmar län, torde det kanske ännu kunna räknas till östra Småland.
Af större vikt i faunistiskt hänseende är emellertid, att den hör till
Småländska höglandet. I denna vackra trakt har jag tillbringat de
flesta somrar under mina skol- och studieår och under flitiga
vandringar i skog och mark lärt känna dess natur. Redan från pojkåren
hyste jag största intresse för kräldjur och groddjur, och förutom
en hel del sydeuropeiska arter, som jag höll året om, hade jag
under sommaren våra inhemska arter i stort antal i rymliga
frilufts-terrarier på ostörd plats och med en inredning, som möjligast
motsvarade naturen. På detta sätt fick jag äfven huggormen att mottaga
föda, så vidt jag vet första gången, detta lyckats i Sverige.
Hvad nu först groddjuren beträffar, voro Råna temporaria L.
och Råna arvalis Nils. allmänna, den förra dock aldrig i sådana
jätteexemplar, som man ofta påträffar i sydligaste Sverige. Mycket
stora exemplar af vanliga paddan (Bufo vulgaris L.), också mycket
allmän, voro däremot ej sällsynta. Någon annan gröd- eller
padd-art påträffade jag aldrig.
Af Tritonarterna fann jag endast någon gång en Triton punctatus,
undangömd i mossan; Tritonerna falla ju ej i ögonen under
sommaren, då de ofta lämnat vattnet, och för öfrigt voro dammar med
stillastående vatten en sällsynthet i det skogiga kuperade landskapet.
Jag håller det för ganska troligt, att äfven Triton cristatus förekom på
lämpligt ställe, fastän aldrig jag blef dem varse under denna årstid.
Bland reptilierna var skogsödlan (Lacerta vivipara Jacq) den
allmännaste, också den enda Lacerta-arten. Särdeles talrikt förekom
hon på gärdesgårdar och stenrösen längs landsvägarne, ofta i den
vackra färgvariationen med svart rygg och orangefärgad eller
rödaktig buk. Ormslån (Anguis fragilis L.) var ej heller någon
sällsynthet, dock aldrig så allmän som de andra kräldjuren — med
undantag af släta snoken.
Hvad slutligen ormarna beträffar var huggormen (Viperaberus L.)
den vanligaste och för öfrigt mycket allmän. Med undantag af de
djupa skogarne förekom han öfverallt dock talrikast i sumpmarkerna,
»maderna», som uppstått vid sjöarnas sänkning. Där hade han
godt om villebråd och trefliga gömställen i de på de höga tufvorna
växande alarnes och björkarnes rotverk. Efter en promenad i så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
