Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Meddelanden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
95
dana trakter kunde jag mestadels vara säker på att ha ett par, tre
präktiga exemplar med mig hem; under sommarens lopp hade jag
ofta 40—50 lefvande, dock sällan öfver ett dussin samtidigt. Alla
färgvariationer förekomma, från ljusaste grått till svart, alla
schatteringar i brunt samt olivgrönt. Af dessa senare, enligt mina
erfarenheter den sällsyntaste variationen, hade jag aldrig mer än två i min.
hand; tråkigt nog konserverades ej dessa, utan skickades med en
större samling lefvande ormar till Skansen i Stockholm.
Vattensnoken (Tropidonotus na†rix L.) var äfven talrikt företrädd,
dock ej i sådan mängd som huggormen. Jag höll vanligtvis endast
större djur, och jag minns särskildt en sommar, som jag bland ett
dussintal exemplar hade icke mindre än fyra på öfver en meters
längd I Vid ett tillfälle fångade jag en helt svart vattensnok, med
endast en ytterst svag antydan till fläckarne i nacken; exemplaret
finnes å Göteborgs museum.
Den sällsyntaste af Sveriges ormar, släta snoken (Coronelia
an-striaca Laur.), är äfven den minst kända och får oftast med lifvet
plikta för sin likhet med huggormen. Endast kännaren förmår i
allmänhet skilja honom från huggormen, för alla andra är han ett
giftigt djur, som måste utrotas. I Karlstorp var han visserligen
sällsynt, men dock ej att beteckna som synnerligen rar, jag fångade
honom nästan hvarje sommar i 1 à högst 2 exemplar (1 eller 2 af
dessa finnas å Göteborgs museum.)
Skulle jag våga mig på försöket att medelst siffror ange
förhållandet mellan huggormens, vattensnokens och släta snokens
talrikhet i dessa trakter, såsom jag såg dem under mina vandringar,
skulle de förhålla sig ungefär som 40:25:1, detta som medeltalför
en följd af år.
Warschau, i januari 1910.
Otto Cyrén.
Företaga ea del insekter lika som fåglarne långväga reguliera
flyttningar?
Uti den entomologiska litteratur, som stått mig till buds, har
jag ej kunna utreda, huruvida insekterna likasom en del fåglar
företaga reguliera flyttningar. Hvad jag kunnat inhämta är, att
sträckgräshopporna i varmare länder gifva sig ut på vidsträckta färder,
och att vissa skalbaggar, bin och andra insekter, som man säger,
svärma, och därmed förbyta sin uppehållsort mot en annan i
närheten, men huruvida insekterna utsträcka sina ströftåg så långt som
till andra länder, därom har jag ej kunnat få kännedom.
Jag har föranledts att framställa ofvanskrifna spörsmål med
anledning af några iakttagelser, jag under årens lopp varit i tillfälle att
göra med afseende å vissa insekters förekomst i massa under
egendomliga omständigheter.
När i slutet på 1880-talet ollonborren uppträdde i Halland i
oroväckande grad, härjande sädesfälten och en del löfträdsarter,
begaf sig, att vid tiden för insektens svärmning, den ett år
anträffades i miljoner uppkastade på hafsstranden vid Halmstad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
