Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästar med öfvertaliga tår. Af Matts Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 10
FAUNA OCH FLORA
ment — likaledes i hudbetäckningen — men endast på de
bakre extremiteterna hos hästen. I fosterstadiet vid den
tidpunkt, då den första hårbeklädnaden uppstår, ofta äfven efter
födelsen har han på utsidan af fotleden på båda bakbenen
nästan regelbundet funnit en långsträckt, hornartad bildning,
som dock snart affaller, men kvarlämnar ett sårigt ställe,
hvilket emellertid småningom lakes ihop och betäckes med hår
men ännu lång tid efteråt är märkbart genom sin mörkare
färg. Till och med på fullvuxna hästar har han ofta på
samma plats funnit antingen tämligen stora, hornvårtor liknande
bildningar eller platta, tunna hornskikt eller blott en fastare
beskaffenhet af huden och håren. Han betraktar nu dessa
bildningar såsom rester af den femte tåns hof liksom
kastanjerna som rudiment af den första tåns och »sporren» af den
andra och fjärde tåns hornbeklädnad, men några bindande
bevis härför ha hvarken af denna eller — för så vidt jag har
mig bekant — af andra författare blifvit anförda. Någon annan
tillfredsställande förklaring på särskildt kastanjernas betydelse
har emellertid — mig veterligt — ej blifvit lämnad. Som
bekant har äfven åsnan dylika bildningar men endast på
frambenen, medan sebran helt och hållet saknar sådana på såväl
fram-som bakbenen. För den händelse de förmodade resterna af
den femte tåns hof verkligen skulle vara sådana, synes det
högst egendomligt, att de äro mindre utvecklade än de
supponerade rudimenten af den tidigare försvunna första tån, liksom
att de endast finnas kvar på de bakre extremiteterna, då vi
veta, att den femte tån längst bibehållit sig på de främre och
att öfvertaliga tår företrädesvis uppstå på samma extremiteter.
I skarp motsats till denna utveckling i hästens fotbyggnad
af öfvertaliga delar, som eljes för länge sedan gått förlorade,
står enligt Joly en tendens till en allt jämt fortgående
förenkling i den nutida hästens fotskelett. Genom undersökning af
en stor mängd hästar vid kavalleriskolan i Saumur har han
funnit, att stilettbenen ofta smälta tillsammans med det stora
kanonbenet genom en förbening i bindväfven mellan dessa
ben, sålunda en sammanväxning, liknande den, som normalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
