Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästar med öfvertaliga tår. Af Matts Floderus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTAR MED ÖFVERTALIGA TAR I I I
äger rum mellan hästens armbågsben och strålben, hvilka
hos hästens förfäder voro mer eller mindre fria. Han anför
flera bevis på att detta förhållande blifvit vanligare nu än det
varit i gamla tider. Hos ingen af de tusentals hästar från
uråldriga tider, hvilka funnits vid Solutré i Frankrike, har visat
sig tecken till denna nu så vanliga sammansmältning af
mellanfotsbenen. Som ett historiskt bevis omnämner Joly, att de
äldsta hästanatomerna iramhöllo såsom någonting märkvärdigt,
att bindväfven, som förbinder mellanfotsbenen, ofta förbenas
hos gamla hästar; nu för tiden sker detta nästan alltid. Joly
fann i kavalleriskolan, att förbening inträdt hos de flesta af
de undersökta hästarna efter 5-3, ja äfven 2 år. Dessa
sammanväxningar, som särskildt förekomma hos trafvare och
kapplöpningshästar, äga emellertid i högre eller mindre grad
rum hos alla hästraser.
Äfven några af de små benen i hästens hasled visa enligt
Joly en stigande tendens att förena sig med hvarandra.
Enligt hans mening kommer detta att göra foten i ännu högre
grad lämpad att uthärda långvariga ansträngningar. Då dessa
ben ej äro sammanväxta, kan det lätt uppkomma inflammation
i ledytorna mellan de enstaka benen, en sjukdom, som
benämnes spatt. Vid botandet af denna sjukdom inträder i
regeln en dylik sammanväxning, men i talrika fall hade hos
de undersökta hästarna vid den nämnda kavalleriskolan en
sådan sammansmältning ägt rum utan föregående inflammation.
Joly betraktar detta som en ärftlig och naturligt spatt, ej
åtföljd af sjukliga rubbningar.
Visa sig dessa undersökningar och de på dem byggda
slutsatserna riktiga, vill det alltså synas, som om hästen, »en
af de mest fulländade mekanismer, som förekomma inom den
lefvande världen», och särskildt hans ställflyttningsapparat
alltjämt vore stadda i vidare utbildning, som trots tillfällig
återgång till äldre, ursprungligare förhållanden sträfvar till en allt
större förenkling och fulländning af fotbyggnaden för ernående
af ökad styrka, snabbhet och uthållighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
