Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
FAUNA OCH FLORA
en tofs i spetsen såsom hos den indiska Macacus silenus.
Svanstofsen hos denna är gråaktig eller hvit, liksom den yfviga
skäggkrans, som omgifver ansiktet, är grå, under det att djuret
i öfrigt är svart.
De stora människoliknande aporna orangutan, gorilla och
schimpans äro visserligen trädklättrare, men deras
klättringsmetod är snarare öfverensstämmande med de ofvan omtalade
tröga trädklättrarnes, och de göra inga språng af sådan art,
att en lång svans kunde vara dem till nytta såsom
balans-organ. De ha också därför förlorat svansen i
öfverenstämmelse med öfriga djur med liknande lefnadssätt.
Däggdjur, som löpa på alla fyra fötterna och utföra
tämligen jämna rörelser, d. v. s. ej företaga plötsliga språng,
kunna ej ha någon nytta af svansen som balansorgan såsom
redan i viss grad antydts. Om de sålunda ej kunna ha någon
annan särskild användning för den, blir den reducerad i mer
eller mindre hög grad. Denna reduktion går desto hastigare,
om svansen genom några vissa omständigheter kan bli till
någon skada eller obehag. I mycket kalla länder t. ex. är det
fara, att ett långt smalt organ som en svans lätt skall förfrysa
till sina yttre eller yttersta delar. I öfverensstämmelse härmed
finna vi svansen hos myskoxen, bergfår och stenbockar samt
renar i hög grad reducerad.
Det är sålunda öfverallt genom hela djurserien en
noggrann öfverensstämmelse mellan svansens utveckling både till
sättet och graden och denna kroppsdels funktion och
betydelse för djuret såväl i positiv som negativ riktning.
Understundom kan det visserligen vara svårt att inse betydelsen af
ifrågavarande organs utveckling eller reduktion, men detta är
helt och hållet beroende på, att vi människor ofta ej kunna
sätta oss in i djurens lif och lifsförhållanden utan gärna äro
benägna att lägga en måttstock därpå, som är hämtad
uteslutande från våra egna förhållanden. Resultatet af ett sådant
tillvägagångssätt blir då i regel ytterst skeft och vilseledande,
äfven om det stundom för en del kan förefalla tillfredsställande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
