Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svansens betydelse och användning hos ryggradsdjuren. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, SVANSENS BETYDELSE OCH ANVÄNDNING
123
apvärld äfven exempel på båda delarne. Uakari-aporna i
Brasiliens urskogar äro nämligen helt stubbsvansade, men denna
svansreduktion är ej så mycket orsakad af en minskning af
svanskotornas antal, ty de äro fortfarande 15 — 17, utan genom
en minskning i storlek af alla delar. Uakari-aporna äro
visserligen ej så långsamma som loris, men de hoppa aldrig som
sina långsvansade släktingar utan springa bland grenarne och
komma så godt som aldrig ned till marken. Ofta hålla de för
öfrigt till i skogar, hvarest marken är öfversvämmad. De ha
ett egendomligt utseende. Ett par arter ha nakna
skarlakansröda ansikten, men en är svarthufvad. De lefva af frukter och
annan vegetabilisk kost.
Bland gamla världens apor finnes en stor grupp,
babianerna, som alldeles öfvergifvit trädklättrandet och som
uteslutande löpa på marken eller klättra bland klippor. De kunna
ej ha någon nytta af en lång svans såsom deras nära
släktingar, de bland trädens grenar djärft hoppande markattorna,
och såsom en följd häraf har svansen i mer eller mindre hög
grad reducerats hos babianerna. Hos mandrillen och drillen
är t. ex. svansen blott en obetydlig stump och liknande
förhållande kan äfven konstateras hos vissa andra babianer såsom
t. ex. den malajiska. Hos andra babianformer, t. ex.
gelada-ba-bianerna, är svansen däremot en prydnad och därför lång och
försedd med en tofs i ändan.
Inom en annan grupp af apor, makakerna, är svansen på
samma sätt i vissa fall starkt reducerad. Ett godt exempel
härpå visar den enda apart, som i vildt tillstånd finnes i
Europa, nämligen magoten (Inuus inuusj, som på vår
kontinent bebor Gibraltars klippor, men dessutom Nordafrika från
Marocko till Algier. Äfven andra typiska makaker, som i flera
olika raser bebo Ostasien från Tibets snöfjäll till de stora
Sundaöarne, ha rudimentär svans, och ungefär detsamma kan
sägas om den japanska makaken. Men alldeles på samma
sätt som bland babianerna finnes bland makakerna några
former, hos hvilka svansen tagits i anspråk såsom prydnad, och
den har då ej bortreducerats, utan i stället blifvit försedd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
