Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Symbios. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SYMBIOS
149
Bägge kärlen höllos tätt slutna, så att ingen luft kunde
intränga i dem, men det ena förvarades i mörker, det andra i
ljuset. Det visade sig då, att hydran i det mörka kärlet snart
kväfdes, men att den i det för solljuset utsatta behöll sin fulla
lifskraft. Brandt förklarar detta så, att den förra gick sin
undergång till mötes, därför att de mikroskopiska algerna i
dess kropp saknade ljus och sålunda ej kunde assimilera och
producera den kvantitet syre, hvaraf djuret ovillkorligen var i
behof för att kunna lefva; detsamma ljöt följaktligen döden
genom kväfning och af brist på af växten beredd näring.
Den andra hydran kunde lefva, fastän den i likhet med
den förra ej erhöll något syre utifrån, just därför att algerna
i dess väfnader under solljusets inverkan afgåfvo det behöfliga
syret jämte näring. Detta är ju ett talande bevis på, huru
nyttig växtens samlif med hydran är för den senare.
Men öfverallt i naturen, där vi träffa på denna symbios
mellan djur och lågt stående växter af så intim beskaffenhet,
att båda parterna synas utgöra en enda organism, skola vi
inse, att densamma innebär ömsesidig nytta såsom hufvudmål.
Växten får till skänks den kolsyra, som uppstår vid
förbränningen inom djuret, och det senare erhåller i utbyte af den
inneboende lilla växten det syre, utan hvilket det ej kan
existera, samt dessutom färdigberedd näring under form af
stärkelse m. m. Därtill är att erinra om, att algerna i
djur-väfnaden under symbiosen lifligt förökas och att de äldre
småningom dö, hvarvid de direkt tjäna till näring för
värddjuret. Djuret kan således, åtminstone under en tid, lefva utan
att intaga föda och utan att erhålla syre från omgifvande
medium.
Ett öfvertygande och i högsta grad förvånande bevis på
sanningen af detta påstående vill jag här anföra. Den bekante
zoologen D:r H. Eisig erhöll den 13 juni 1881 en stor
borstmask, känd under namnet af Eunice gigantea, hvilken plägar
förekomma ej allt för sällsynt i golfen vid Neapel. Utaf en
eller annan orsak hade masken förlorat sitt hufvud men lefde
det oaktadt och visade sig lifskraftigt. Djuret lades i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
