Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Symbios. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM SYMBIOS
’59
af talrika tentakler, träffas en liten fisk, Amphiprion, nära
besläktad med bergsnultran; fisken har en längd af 5 cm. och
är orangegul med 3 breda silfverhvita tvärband. De förekomma
i två till fyra exemplar hos hvarje aktinia, simma outtröttligt
omkring i tetakelskogen eller i dess omedelbara närhet och
synas vara fullkomligt oberörda af aktinians giftiga
nässelorgan. Det är uppenbart, att de hafva en förnimmelse af, att
de i den för andra djur så fruktansvärda och af dem afskydda
hafsblomman funnit en vän och ett skydd. Sluiten flyttade
hela bolaget in i ett akvarium och observerade detsamma under
mer än 6 månader för att noga kunna studera beskaffenheten
af detta samlif. I akvariet förvarades äfven andra för den
lilla Amphiprion farliga fiender. I allmänhet vågade fiskarne
ej aflägsna sig mer än högst obetydligt från aktinian och då
endast för att i hastigheten nappa till sig föda. Oroade man
dem, flydde de genast in i den skyddande tentakelskogen.
Aflägsnades de med våld bort ifrån aktinian, uppslukades de
af rofgiriga fiender. Om man flyttade bort hela korallstycket
med vidhängande aktinie från akvariet, följde fiskarna med
hellre än att de riskerade lifvet i frihet.
Samma författare anför äfven ett exempel på symbios
mellan en annan aktinia, en Bunodes-art, och en annan
Amphi-prion-art af 8 centimeters längd. I detta fall har man blott
att göra med en enda fisk, hvilken är ytterst skygg och vid
minsta fara flyr in och gömmer sig bland aktinians långa
tentakler, mellan hvilka den nyfiket tittar ut. Låter man ett
stycke kött falla ner i närheten af aktinian men ej på
densamma, så rusar fisken ut, griper köttstycket, äfven om detta
är mer än hälften så stort som fisken själf, släpar det med sig
och trycker det kraftigt mot aktinians munskifva och tentakler.
Medan nu dessa senare gripa om köttet för att föra det till
munnen, passar fisken på att göra sig en god måltid.
Dessa båda af Sluiter iakttagna fall af symbios äro
typiska och bevisar på ett i allo öfvertygande sätt, att båda
parterna hafva nytta af föreningen. Fisken erhåller väl
behöfligt skydd och aktinian, hvilken lefver på grundt, mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
