Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Meddelanden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN
189
gen, men på söndagen pumpas ej och genomströmningen minskas
då, hvarjämte vattnet i förrådsbassängen af solens strålar under
lördagseftermiddagen och söndagen uppvärmes till 3—4 graders
högre temperatur än i hafvet. Och om söndagarne gäspade fiskarne
i Millport-akvarierna oftare än eljest. Elmhirst fann äfven, att de
normala andningsrörelserna hos fiskar, som gäspade, voro
långsammare än vid andra tillfällen. T. ex. i genomsnitt komma hos en
rödspätta 32 andningsrörelser på en minut, men när de gäspa blott
20. Sandflundrans andningsrörelser äro i medeltal 42 i minuten
men när de gäspa 31. I vissa fall kunna gäspningar inträffa, då
andningsrörelsernas antal ökats öfver medeltalet (syrebrist i vattnet?).
Torskarne synas gäspa oftare än andra fiskar men både då och
vid andra tillfällen andas de 36 gånger i minuten i medeltal.
Fiskarnes gäspning är så smittsam, säger Elmhirst, »att jag ofta börjar
gäspa själf». När min hund gäspar, fortsätter han, lockas jag också
att gäspa, men jag kan ej påstå att mina gäspningar locka min
hund eller än mindre fiskarne att gäspa. Troligen äro människorna
mera känsliga för dylikt än de lägre ryggradsdjuren.
De fiskarter som observerats gäspa i Millportakvarierna äro
följande: rötsimpa, sej, lyrtorsk, torsk, berggylta, stensnultra, rödspätta,
sandflundra, hafsål och knaggrocka. I akvarierna i
Warringtonmu-séet har man iakttagit samma sak hos karp, mört och sarf.
Prefessor J. Graham Kerr har sett lungfisken Lepidosiren gäspa.
För groddjur och kräldjur känner Elmhirst inga
litteraturuppgifter, men tycker sig vilja minnas, att han sett en ödla och
vattenödlor gäspa och troligen vanlig groda och snok likaså.
Krokodilgäspning har till och med fotografiskt återgifvits.
En tam tretåig mås vid Millport gäspade ofta om morgnarne,
och på samma ställe har en sillmås setts göra detsamma. Mr Kirk
har meddelat, att ugglor gäspa och publicerat en fotografi öfver en
gäspande svart kråka. Till dessa Elmhirsts uppgifter kunna vi
tilllägga att storkar, marabustorkar, hägrar m. fi. fåglar setts gäspa i
Zoologiska trädgårdar. Jakopapegojor (Psittacus crithacus),
loripape-gojor (Trichoglossus novœhollandiœ) och sångpapegojor
(Mclopsitta-cus) har referenten sett gäspa och om minnet ej bedrager, domherre.
Intendenten Behm på Skansen har äfven sett tranor samt en del
roffåglar såsom kärrhökar och falkar gäspa. I de smärre vadarnes
bur ser man ofta än den ena än den andra spärra upp näbben och
vifta med vingarne på ett sätt som väl kan anses motsvara
gäspning och sträckning.
Bland däggdjuren nämner Elmhirst »hundar, kattor och deras
släktingar i zoologiska trädgårdar» såsom gäspare. Detta är nog
en välbekant sak och den som besökt sådana platser erinrar sig
nog säkert ha sett lejon, tigrar, leoparder, jaguarer, servaler och
diverse andra kattdjur samt tillika vargar och räfvar gäspa. Lodjuren
på Skansen gäspa med känsla och öfvertygelse. Men det går ej upp
mot hvad hvalrossen förmår i den vägen. Han betecknas ock af
Intendenten Behm som den »store gåsparen». Gråsjälen är ej heller
bortkommen i detta afseende, och jag tycker mig erinra, att
sjölejonens gäspningsförmåga är rätt afsevärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
