Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre Meddelanden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igo
SMÄRRE MEDDELANDEN
Elmhirst säger sig ha hört, att hästar, nötkreatur och getter
gäspa, men ej ha sett det själf. Hästgäspningar kan man dock få
se rätt ofta. Lägger man sålunda samman, hvad man känner, tyckes
det vara sannolikt, att alla ryggradsdjur gäspa.
Om brunandhanens sommardräkt.
Frågan om dykandhanarnes sommarvistelse hör till de
ornitologiska spörsmål, som ännu äro tämligen outredda och därför af
stort intresse för den biologiska forskningen. Så äro t. ex.
kniphanens sommardräkt så pass okänd, att den mig veterligt ej finnes
representerad i någon svensk fågelsamling, och det enda kända
exemplaret i ren sommardräkt torde vara det af Ferd. v. Wright
afbildade genom »Finsk Tidskrift för Jägare och Fiskare»
reproducerade. Hvad beträffar de båda dykandarter, som vi här i ett par
af södra Sveriges insjöar hafva tillfälle att studera, nämligen viggen
i Hornborgasjön och brunanden i Tåkern, hvilka arter på sina
respektive ställen uppträda synnerligen talrikt häckande, så torde det
vara tämligen säkert, att hanarne före ruggningens början i regel
lämna dessa sjöar för att å någon annan plats vistas under
densamma. Någon hane i sommardräkt af viggen har veterligen under
andjakterna i Hornborgasjön aldrig blifvit fälld, och af brunanden
har under ett fjärdedels sekel endast tvenne ruggande hanar under
sensommaren i Tåkern bekantligen iakttagits och tillvaratagits. Hvad
denna dykand beträffar, så ser man i början af juni i nämnda sjö
hanarne samlade i stora flockar. Själf har jag ett af de senare åren
därstädes räknat öfver 200 i flocken. Allt mer och mer minskas
dessas antal under månadens lopp, så att vid dess slut knappt någon
enda brunandhane står att upptäcka. Mot det antagandet, att de
skulle begifva sig in i de stora vassarne och där tillbringa
ruggningstiden talar som ofvan nämnts, att så ytterst sällan någon ruggare
fälles under de årliga klappjakterna, då ett stort antal honor och
ungar mista lifvet, dels att man aldrig hittar några vingpennor eller
andra fjädrar af brunandhanar i de talrika gläntorna bland vassarne
denna tid af året. Den flitige forskaren af Tåkerns ornitologiska
förhållanden D:r W. A. Engholm i Wadstena har äfven kommit till
samma åsikt. Det är han som den 16 aug. 1900 lyckades erhålla
det andra af de ofvannämda tvenne exemplaren vid en klappjakt i
sjön, hvilket han beskrifvit i sin monografi öfver denna and i Sv.
Jägarförb. Nya Tidskrift årg. 39. Om denna fågel nämner han att
dräkten »föga afvek från vårdräkten» och säger han sig ej kunna
instämma med faunistiska uppgifter, att hannen i sommardräkt skulle
likna honan. Han säger bland annat att »den svarta gördeln
framtill finnes äfven på detta exemplar».
Det första af dessa båda exemplar har jag i höst genom byte
förvärfvat. Det är skjutet den 3 juli 1886. Då det delvis afviker
från det Engholmska kan det ju intressera Tidskriftens ornitologisk
sinnade läsare att få en beskrifning af detsamma: Handpennorna
fällda. De nya ej fullt till hälften utvuxna. Näbb svart utan
fram-kallbart ljust band; hufvud och hals rödbruna, mörkare än i vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
