Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om renen och renskötseln i våra nordligaste lappmarkssocknar. Af Erik Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RENEN OCH RENSKÖTSELN I VÅRA NORDL. LAPPMARKSSOCKNAR 9
mycket glesa Festuca- eller Aira-ständ, och blott på alldeles
särskildt gynnade platser (exempelvis mot söder vettande,
skyddade strandsluttningar) kan man få se en verklig
gräsmatta. I allmänhet äro granitfjällen helt laf- och risklädda
och fullständigt odugliga som sommarland åt renen (se fig.
1-6).
Det är således fjällkedjan, som är renarnas gräsland, och
det blir alltså dess förlopp, som bestämmer öfver renens
vandringar. Detta ger genast lösningen till motsatsförhållandet
mellan Karesuando-Jukkasjärvi1 och det öfriga Norrland. En
blick på en geologisk karta ger nämligen vid handen, att
fjällkedjan sträcker sig i ett obrutet sammanhang från Dalarna
till Torneträsk — men där slutar den. Genom den tvära knyck
åt öster, som riksgränsen gör vid Pålnoröset, kommer
fjällkedjan att norr om Torneträsk löpa så godt som helt och hållet
i Norge. Blott en smal remsa alldeles vid norra stranden af
träsket, liksom ett mindre parti med Pältsa som centrum i
nordligaste spetsen af Karesuando, är fjällkedja i Sverige. Där finnes
också i öfverensstämmelse med den nyss yttrade åsikten
rikligt med gräs. Praktiskt taget är emellertid Karesuando och
nordligaste Jukkasjärvi utan gräsbete. Den ojämförligt största
delen hvilar på granit och gneis och har iföljd häraf
uteslutande lafvegetationen ända in mot norska gränsen. Går man
någon mil eller halfmil in i Norge, växlar åter landskapet, ty
då träffar man åter fjällkedjan, och det blir genast ett rikligt
gräsbete för 10,000-tals djur. Något tusental renar skulle
visserligen äfven de svenska fjällkedjepartierna kunna föda,
för de återstående minst 40,000 (hvilket är det ungefärliga
antalet renar i det afhandlade området) blir en öfvergång till
Norge en absolut nödvändighet.
Emellertid är Karesuando-Jukkasjärvis särställning icke
tillräckligt uttryckt genom det förhållandet, att dessa socknars
renar till sin afgjorda hufvudmassa äro hänvisade att söka
sitt gräsbete i Norge. Det i närvarande stund viktigaste är
1 Med detta uttryck menas, som förut antydts, blott Karesuando och allra
nordligaste Jukkasjärvi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
