Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om renen och renskötseln i våra nordligaste lappmarkssocknar. Af Erik Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 FAUNA OCH FLORA
och trakter med gräs (om sommaren). De väldiga
barrskogs-områdena i Lappland liksom åtminstone i norr största delen
af björkskogsomrádet höra i utpräglad grad till de
karakteristiska typer, som i växtsamhällsläran gå under namnen Pineta
och Betuleta lichenosa (lafrika tall- och björkskogar), och ett
motsvarande förhållande gäller om de lägre fjällen. Så godt som
alla de låga fjäll, som dels isolerade sticka upp ur barr- och
björkskogen, dels liksom bilda en förplatå till de egentliga högfjällen,
äro läckta af en risig lafmatta, i de flesta fall ett Empetretum
lichenosum (kråkris och laf). På dessa områden vistas renen
under snötiden. Annorlunda te sig de trakter, där han lefver
på sommaren, högfjällen. Här utgöres vegetationen till
öfvervägande del af täta gräsmattor eller rika örtbackar, och lafven
förekommer blott på de torraste och magraste ställena.
Emellertid är det icke alla högfjäll, som hysa ett dylikt gräsbete.
Genom en mängd iakttagelser har det visat sig,1 att de vida,
tätbevuxna grässlätter, som äro nödvändiga för fjällrenarna
under sommaren, äro oupplösligt förbundna med fjällkedjan
och dess skiffrar. Blott där lättvittrade seve- och silurbergarter
bilda ett tjockt, finkornigt jordlager, kunna de ömtåliga gräsen
och örterna få ett tillräckligt skydd och sammansluta sig till
verkliga samhällen. En annan, synnerligen viktig faktor för
gräsvegetationens uppkomst är slutligen fuktigheten, ty blott
där jorden genom det sipprande vattnet från länge kvarliggande
snöfläckar hålles våt äfven ett stycke fram på sommaren, kan
en verkligt kraftig örtmatta uppstå. Går man öfver till
granit-fjällen förändras genast landskapet. Äfven om dessa fjäll äro
mycket höga och ha mycket länge kvarliggande snödrifvor,
ser man på dem ytterst sällan gräsvegetation af den
yppighet som i fjällkedjan. Skälet är det, att grundvillkoret, en
djup och fin mylla, i de flesta fall saknas. De svårvittrade
graniterna och gneiserna komma i allmänhet blott upp till en
för renen knappast användbar Carex rigida-formation med
1 Se härom E. Bergström och Th. Fries : Anteckningar till karta öfver
renbetesmarkerna ofvan barrskogsgränsen inom Karesuando och Jukkasjärvi norr
om Torneträsk. Uppsala 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
