Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om renen och renskötseln i våra nordligaste lappmarkssocknar. Af Erik Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM RENEN OCH RENSKÖTSELN I VÅRA NORDL. LAPPMARKSSOCKNAR 17
efter den första stormlöpningen till hafvet. De förtära nämligen
sedan mycket sällan hafsvatten eller tång, lägga snart alldeles
bort vanan och hålla sig helt och hållet till gräset och
söt-vattnet. Dessutom kan hafsvattendrickningen i vissa fall vara
direkt skadlig. Hos inånga renar uppstår nämligen efter
drickandet under hakan en egendomlig, pasformig bildning, af
hvilken renarna till och med kunna dö. Lapparna pläga bota
denna sjukdom genom att helt enkelt sticka hål på påsen,
hvarvid det utrinner en ganska stor mängd vätska. Möjligen
Fig. 10. Renar i Ryströmmen mellan fastlandet och Kvalön i Norge.
Th. Fries och E. B—m foto. maj 1909.
är det en inflammation, förorsakad af hafsvattnets inverkan på
exempelvis spottkörtlarna.
Ännu alltjämt är emellertid herkhjorden1 kvar på
lafbetesmarkerna i Sverige. Herkarna beta på områdena närmast det
norska territoriet, och allt som tiden lider, komma de allt
längre mot norr och närma sig mer och mer gränsen. Detta
framryckande mot Norge går här särskildt fort därigenom, att
1 De här ofta begagnade uttrycken sarv, herk, vaja behöfva en förklaring.
De äro lånade från de lappska sarves, hierke och vatjau (så uttalas de i Lule
lappmark) och betyda respektive rentjur, renoxe och renko. De nämnda lånorden
äro de enda, som i Lappland begagnas om de olika renslagen, och de rent
svenska uttrycken hör man så godt som aldrig.
Fauna och Flora 1911. Häft. 1. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
