Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om renen och renskötseln i våra nordligaste lappmarkssocknar. Af Erik Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
FAUNA OCH FLORA
öfversimning (se fig. 9, 10) måste anses som ett storartadt
kraftprof, allrahelst af de dräktiga vajorna, och hade inte
renen sin tjocka, luftfyllda päls, som håller honom ovanligt
högt öfver vattnet, skulle den säkerligen aldrig lyckas.
Naturligtvis omkomma vid så godt som hvarje simning några få
renar, men de flesta ta sig alltid välbehållna öfver. Ifall någon
kalf, som ofta händer, föds före öfversimningen, måste han
naturligtvis tas med i en båt.
Fig. 9. Renarna kasta sig i Ryströmmen för att simma öfver till Kvalö i Norge.
Th. Fries och E. B—m foto. maj 1909.
En egendomlig vana hos renen skall i detta samband
omnämnas, och det är hans förhållande, då han får se hafvet.
Så fort renarna skymta ändan af den innersta fjorden, bli de
som galna. Hela hjorden sätter af i sken, och utan att hvarken
människor eller djur kunna hindra det, störtar sig renmassan
ut i fjorden och dricker hafsvatten och äter tång. Detta högst
påfallande förhållande har mycket sysselsatt äldre författare.
Man har nämligen på allvar sökt förklara hela renflyttningen
såsom förorsakad af renarnas längtan efter saltvatten. Utom
det apriori absurda i dessa spekulationer, får man direkta bevis
på deras oriktighet genom att iakttaga renarnas uppförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
