Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnes härstamning. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING
2()
Befryndad med späckhuggaren är också en intressant
form, som ofta kallas Rissos delfin (Grampus griseusj, men
då den öfvergått till att lefva af bläckfiskar, behöfver den ej
så stark tandbeväpning, utan har reducerat bort tänderna i
öfverkäken och har blott 3—7 dylika på hvardera sidan af
Rissos delfin.
underkäken. Den blir 3—3 Va m. lång och har en ganska
egendomlig grå färg, som nedåt ljusnar till gulhvitt, men vid
och på fenorna öfvergår till svart. Den är dessutom
oregelbundet tecknad på ryggen med ljusare strimmor och fläckar,
Hvitfisk.
som se ut som om djuret skulle där skrapat af sig färgen.
Gram^üs-exemplar ha träffats i de mest skilda haf från
Nordsjön till Nya Zeeland och Kalifornien. Den är dock
ingenstädes allmän. Vid Nya Zeeland är den mycket populär för
sin vana att följa skeppen. Den kallas där »Pelorus-Jack»
efter navigationsinstrumentet pelorus och har blifvit fridlyst.
Hufvudsakligen eller uteslutande i arktiska haf lefva tvenne
delfinformer, hvilka skilja sig från de förut anförda bl. a.
därigenom att halspartiet, som har alla kotorna fria, äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
