Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnes härstamning. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
FAUNA OCH FLORA
utvändigt är synligt såsom en svag afsmalning bakom det
rundade hufvudet och genom saknaden af ryggfena.
Hvithvalen eller »hvitfisken» (Delphinapterus leucasj var fordom
talrik i Norra Ishafvet och var då af stor ekonomisk betydelse,1
men har på senare år mycket aftagit i antal på grund af den
mest hänsynslösa förföljelse från fångstmännens sida, hvarför
den varit utsatt. Ehuru hafsdjur till sin natur plägar
hvithvalen stundom stiga högt upp i floderna för att jaga lax.
I Yukonfloden har den träffats 700 engelska mil från mynningen.
Den förirrar sig stundom från sitt egentliga hemvist i Ishafvet
Narhval.
och har ej så sällan äfven på senaste år visat sig i Östersjön,
dock mestadels på finska sidan. Hvithvalen, som är enfärgadt
hvit och når en längd af omkr. 4 m., äger vanligen omkring
9 tänder i hvar käkhalfva, men dess släkting narhvalen har
blott tvenne betar i öfverkäken. Af dessa är vanligen blott
den vänstra af hanens fullt utvecklad i form af en vågrätt
framskjutande, lång, rak men spiralvriden stöttand. Den högra
stannar i växten och kommer i regel ej alls till synes, hvilket
ock gäller om honans båda tänder. Undantagsvis kan dock
hos hanarne båda eller blott den högra tanden komma till
1 Denna form utmärker sig genom sin för en hval ovanligt fasta läderhud.
Öfverhuden af hvithvalen ätes allmänt på Grönland och säges > smaka mandel».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
