Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnes härstamning. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING
37
vattnet silas då ut mellan barderna, hvilkas hårfransar bilda
en filtrerapparat, på hvilken alla småkrypen fastna. Genom
en rörelse af tungan slickas dessa därefter från barderna och
befordras ned i svalget. Genom upprepade rörelser af detta
slag kunna de största nu lefvande djur lifnära sig af smådjur,
hvart och ett mätande blott ett fåtal millimeter, men
naturligtvis förtäras de milliardvis.
Skelett af tandhval (kaskelot).
Af tänder finnes ej hos de vuxna bardhvalarne ett spår,
men i fosterstadiet har man lyckats påvisa talrika rudiment,
som visserligen aldrig komma till utveckling, men som dock
visa, att bardhvalarne härstamma från djur, som ägt tänder.
Skelett af bardhval (grönlandshval).
Bardhvalarne bilda en vida mera homogen grupp än
tandhvalarne, men man kan dock särskilja äfven här tvenne grupper,
räthvalar och fenhvalar.
Den förra gruppen kännetecknas genom frånvaron både
af ryggfena och af fåror eller veck på strupen, däremot ha de
hithörande hvalarne längre barder. Främst bland dessa märkes
grönlandshvalen {Balæna mysticetus), som nu tyvärr är nästan
utrotad, så att endast ett fåtal numera kan fångas hvarje år i
polarisen på båda sidor om Grönland. Det är dammoderna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
