Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnes härstamning. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING 45
på sidorna till höga kammar, som utgöra stöd för denna
fett-bildning, Tydligast framträder detta hos kaskeloter och
näbbhvalar. Äfven mellankäksbenet, ehuru ej tandbärande, och
plogbenet förlängas i motsvarande grad som öfverkäksbenen.
Nackbenet är mycket stort och sträcker sig upp till kraniets
öfversida, där det dels täcker öfver, dels liksom tränger åt
sidan hjässbenen, hvilka alltså hufvudsakligen eller endast
(hos flertalet tandhvalar) bli synliga på hjärnskålens sidor,
under det att nackben och pannben mötas på hjässan hos
tandhvalarne. Hjärnskålen blir på grund af dessa förhållanden
sammantryckt, kort och bred till sin form. Till dessa
egendomligheter kommer dessutom hos tandhvalarne en ofta mycket
långt gående assymmetri, så att den ena sidans ben äro mycket
mera utvecklade än den andras.
En lång och vek hals skulle vara till hinder vid simmandet
under vatten, och därför har detta parti i hög grad förkortats
och de sju kotor, som normalt bilda halsen hos däggdjuren,
vare sig denna är kort eller lång, ha blifvit helt tunna och
ofta sammanväxa de helt eller delvis sinsemellan. En fast
bröstkorg skulle vid dykande till större djup löpa fara att
sammantryckas, och i samband härmed har bröstbenet hos
hvalarne reducerats och refbenens förbindelse med så väl kotor
som bröstben gjorts mera lös och elastisk. Ryggens kotor
äro mycket elastiskt men tillika fast förbundna med hvarandra
för att möjliggöra simrörelserna med stjärtfenan. Det skulle
bli för långt att ingå på en vidlyftigare skildring af andra
hvalarnes tillpassningar.1 Må det vara nog att erinra om att
ytteröra saknas, att ögonen äro inrättade för seende i
vattnet, att näsöppningen genom en intressant mekanism kan
tillslutas fullständigt, så att intet vatten kan intränga o. s. v.
Genom en äfven i förhållande till kroppsvolymen mycket
stor blodmängd samt i samband härmed en ofantligt rik,
delvis nätformig förgrening af blodkärlen, undanrödjas de olägen-
1 En sådan tillpassning till lifvet i vattnet är det förhållandet, att ungarne
ha hunnit mycket långt i sin utveckling, då de komma till världen. Detta inses
redan af storleksförhållandena. En nyfödd bardhvalunge är omkring */’ ocn en
dylik tandhvalunge stundom ända till 2/5 s& ’äng som modern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
