Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hvalarnes härstamning. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
FAUNA OCH FLORA
andas, och med anledning häraf är det en allmän regel, att hos
dylika näsborrarne förflyttas till nosens öfversida. Man finner
exempel härpå redan bland reptilierna hos vattenormar,
krokodiler o. s. v. Hos hvalarne har detta gått än längre.
Näsborrarne ha flyttats uppåt och bakåt, så att de förefalla ligga
midt på hufvudet. Detta medför naturligtvis en förkortning
af näsbenen, som kan ske desto bättre, som luktsinnet till
följd af lefnadssättet upphört att ha någon särdeles betydelse.
I samband härmed har en förskjutning af andra ben försiggått
såsom närmare framgår af en direkt jämförelse. För fångsten
Skalle af hval (tandhval) sedd uppifrån.
af bytet och näringsupptagandet i vattnet har ansiktsdelen
eller kraniets nosparti i hög grad förlängts i förhållande till
hjärnskålen. Käkpartiets byggnad och beväpning är
visserligen helt olika hos olika hvalar, såsom redan omtalats,
beroende på af hvad slags byte de lefva. Men den omnämnda
förlängningen gör sig alltid märkbar. För att kraniets
förbindelse med den sålunda förlängda nosdelen skall erhålla
tillräcklig fasthet ha öfverkäksbenen förlängts äfven bakåt och
utbreda sig där, så att de täcka den största delen af
pannbenen. Hos en del arter tandhvalar, hos hvilka den elastiska
kudde af fettväfnad på nospartiet, som utgör ett slags
vågbrytare vid deras häftiga sim- och dykrörelser, utvecklat sig
till ovanlig storlek, höja sig öfverkäksbenen baktill och äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
