Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovanligt stor äggkull i ett bo af den fläckiga sumphönan (Porzana porzana) samt fågelns tillvägagångssätt att reducera densamma. Af V. A. Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING
7 3
först där bakom komma små alveoler för rudimentära tänder.
I den främsta alveolen finnes dessutom en särskild anordning,
som nära påminner om motsvarande förhållanden hos det
nutida släktet Berardius.
Tänderna i öfverkäken reduceras småningom bort utan
att kvarlämna något förstoradt tandpar. Hos Miosiphius
funnos ännu 48 små tandalveoler i öfverkäken, hos Choneziphius
i öfre miocentiden ett mindre antal rudiment af dylika och
redan, innan miocentiden afslutats, hade det ännu kvarlefvande
släktet Mesoplodon hunnit utbildas.
Ytterligare tvenne andra formserier, som leda sin
utveckling från Squalodontider, ha af Abel påvisats. Den enas
representanter äro nu alla utdöda, och det kan därför vara nog
att erinra därom, att den leder till ett par grupper af oerhördt
långnäbbade delfiner. Eurhinodelphis hade t. ex. en nos, som
utgjorde 9/n af hela skallen. Det är i synnerhet den
tandlösa mellankäken, som är så enormt förlängd, hvilket tyder på
någon säregenhet i lefnadsättet. Den andra af dessa
sistnämnda serier börjar med en liten Squalodontid,
Microsqua-lodon, från norra Italiens miocenlager och öfvergår först till
Acrodelphis-iypen med endast fint naggade tänder. Tänderna
undergå sedan ytterligare en del omändringar hos den miocena
Delphinodon, som ännu visar svaga spår till dubbla tandrötter,
hvaremot tandkanternas sågtandning ersatts af några basala
emaljveck. Genom ännu en mellanform Cyrtodelphis kommer
man så till den i Amazonfloden i nutiden kvarlefvande Inia
med enkelrotade tänder, af hvilka de bakre ännu ha en basal
knöl på insidan, men ej de främre. Emaljen är längsveckad
hos alla Inia’s tänder. Den närstående Stenodelphis i La
Platafloden uppgifves vanligen ha alla tänder lika med en knöllik
förtjockning nedanför kronan. Helt nyligen (1909) har dock
True påpekat, att åtminstone hos yngre djur af detta släkte
tänderna förete åtskilliga egenskaper, som endast kunna tolkas
såsom primitiva karaktärer, nedärfda från förfäderna. True
konstaterade nämligen, att tio till tolf af de bakersta tandparen
både i öfver- och underkäken hade krökta, något spadlika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
