Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovanligt stor äggkull i ett bo af den fläckiga sumphönan (Porzana porzana) samt fågelns tillvägagångssätt att reducera densamma. Af V. A. Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
FAUNA OCH FLORA
gonicus) af dess arter voro just ej större än Squalodon-†ormerna,
men de senare torde ha blifvit ungefär så stora som
kaskeloter (t. ex. 5. caretti). Hos det miocena släktet Physeterula
(fr. Antwerpen) försvinner i samband med tändernas förenkling
emaljen helt och hållet såsom hos kaskeloten. Redan under
miocentiden hinner utvecklingen fortsätta så långt, att
Pro-physeter (fr. Antwerpen) alldeles saknar tänder i
mellankäksbe-nen och äfven de i öfverkäksbenen tyckas ha haft benägenhet
att tidigt utfalla. Hos den miocena Placosiphius (fr. Belgien)
hade tänderna alldeles försvunnit från öfverkäken och i stort
sedt hade den redan hunnit ungefär till samma ståndpunkt
som den nutida Kogia. Utvecklingen från Squalodon till
kaskeloter börjar alltså i mellersta miocentiden och hann, såsom
Abel påvisat, redan afslutas till öfre miocentiden.
Lika hastigt gick näbbhvalarnes utveckling. Sedan
Squa-lodontiderna hunnit ombildas så långt, att deras
tanduppsättning, såsom nämnts, kommit att bestå af enkla, enrotade
tänder, inträffade hos vissa former en reduktion af tänderna på
ett annat sätt och i samband med en ojämn utveckling af vissa
tänder. Denna förändring hade sannolikt sin grund däri, att
djuren öfvergingo till att lefva hufvudsakligen eller uteslutande
af bläckfiskar, för hvilkas fasttagande en stark tandbeväpning
ej kräfdes. Hos den miocena hvalen Palœosiphius (fr.
Antwerpen) finner man på hvardera sidan i underkäken 12 —13 enkla
och enrotade tänder, men af dessa visar sig det första och
sjunde paret vara större än de andra. Hos en amerikansk
form Anoplonassa från Savannah i Georgia är det också två
af tandparen, som utbildats till betydligare storlek, under det
att de mellanliggande tänderna, att döma efter alveolernas
ringa storlek, redan hunnit bli rudimentära. Nästa stadium
träffas hos Miosiphius från Belgien, af hvilken Abel kunnat
undersöka ej mindre än lämningar af omkring 50 kranier. Där
är det främsta alveolparet större, och det bakre paret
har flyttats fram längre mot underkäkens spets än hos de
föregående. Alveolrännan mellan de båda tandparen är tom
och öppen och likaså ett stycke bakom det andra paret, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
