Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovanligt stor äggkull i ett bo af den fläckiga sumphönan (Porzana porzana) samt fågelns tillvägagångssätt att reducera densamma. Af V. A. Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING
7 9
liknande företeelser som de ofvan för hvithvalen omtalade.
Men dylikt material är tyvärr sällsynt och svåråtkomligt.
Bardhvalarnes härstamning är mera höljd i dunkel. Det
är omöjligt att tänka sig, att de skulle kunna härleda sig från
tandhvalar af någon nu lefvande typ, ty dessa ha alla gått
längre i specialisering i vissa fall, t. ex. med afseende på
näsbenens reduktion m. m. Det samma gäller äfven om de kända
Squalodontiderna. Men å andra sidan bevisa de talrika
tandrudiment, som man träffar hos bardhvalarnes foster, att dessa
hvalar härstamma från tandbärande djur och tillika från
former, som af någon anledning fått de primitiva däggdjurens
tanduppsättning (frt. 3/s, ht. Vi pm. iu, m 8/3) förenklad till
sin byggnad men betydligt ökad till antalet. Förhållanden som
ofta gå hand i hand. Man måste tänka sig några
ursprungliga däggdjur och då antagligast creodonter såsom första
utgångspunkt. Det finnes nämligen så många likheter mellan
tandhvalarne, särskildt zeuglodonterna och bardhvalarne, att
dessa ej gärna alla kunna bero blott på parallellutveckling
genom tillpassning till lefnad i vattnet. Men under det att
zeuglodonterna utbildade sig till fiskätare och vattenrofdjur,
får man tänka sig, att bardhvalarnes stamfäder, som utan
tvifvel stodo dessa nära, började att lifnära sig af smärre
vattendjur,1 t. ex. smärre räkliknande kräftdjur, Mysis etc, som i
riklig mängd förekomma vid kusterna. Välutvecklade tänder
voro därvid ej till någon nytta och reducerades till följd häraf.
Men då djuren intogo den som sagdt af smärre organismer
bestående födan i munnen, kunde detta ej ske annat än
tillsammans med vatten. Bytet kunde då för vattnets
frånskiljande bäst fasthållas medelst tungans pressande mot gommen,
hvars bakåtriktade tvärveck redan från början kunde vara till
stor nytta härvid. Det är nämligen alldeles visst, att
creodon-terna haft väl utvecklade gomveck, ty sådana finnas hos alla
däggdjursordningar, där de ej sekundärt på grund af särskilda
1 Till denna divergens i vanor med ty åtföljande olikheter i munbeväpning
erbjuda bland andfåglarne de fiskätande, tandnäbbade skrakarne och de med
sil-apparat i näbben försedda änderna till en viss grad en analogi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
