Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovanligt stor äggkull i ett bo af den fläckiga sumphönan (Porzana porzana) samt fågelns tillvägagångssätt att reducera densamma. Af V. A. Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o FAUNA OGH FLORA
skäl bortreducerats (såsom bl. a. just hos tandhvalarne). Men
hos rofdjur så väl som hos klöfdjur m. fi. äro de till finnandes.
Genom den yttre retning, för hvilken gomvecken genom detta
slags näringsupptagande utsattes, eggades de till ytterligare
tillväxt, och differentierades vidare genom naturligt urval.
Sedan de väl utvecklats så långt, att de kunde fungera såsom
silapparat, d. v. s. hunnit bli barder, fingo djuren med deras
hjälp en så riklig tillgång på näring af ifrågavarande slag, att
deras tillväxt i hög grad befordrades. Den kunde också till
följd däraf, att vattnet är ett bärande element, som ej lägger
hinder i vägen för kroppsviktens ökande, fortsätta därhän, att
bardhvalarne nådde den jättestorlek de nu ha och som vida
öfvergår alla landtdjurs.
Redan under miocentiden funnos otvetydiga bardhvalar.
Alltså medan hufvudmassan af tandhvalar ännu kvarstod på
Squalodontidstadiet eller blott jämförelsevis litet differentierat
sig från detta stadium, hade bardhvalarnes organisationstyp
hunnit att utvecklas till ungefär hvad den ännu i dag är, ehuru
ej fullt så specialiserad. Detta faktum ådagalägger, att
bardhvalarne ej kunna härledas från Squalodontiderna, och
detsamma framgår tillika däraf, att de senare äro i flera afseenden
mera ombildade och från den centrala däggdjurstypen mera
afvikande än bardhvalarne äro, t. ex. med afseende på näsbenens
utveckling o. s. v. Ser man på det väl bevarade kraniet af en
miocen bardhval från Argentina, Cetotherium moreni Lydekker,
skall man finna, att näsbenen hos detta ha en afsevärd längd
och utgöra omkring V» af hela kraniets längd. De äro sålunda
längre än hos nutida bardhvalar och erinra till sin skapnad
ganska mycket om zeuglodonternas näsben, liksom ock hela
kraniet i sin platta, långsträckta form, pannbenens utsträckning
tn. m. påminner om motsvarande hos sistnämnda urhvalar.
Allt detta sammantaget styrker den förut uttalade hypotesen
om bardhvalarnes härledande från former, som tillika med
zeug-lodonterna och delvis parallellt med dem framgingo från
creo-donterna.
Det återstår nu endast att i största korthet vidröra tvenne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
