Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovanligt stor äggkull i ett bo af den fläckiga sumphönan (Porzana porzana) samt fågelns tillvägagångssätt att reducera densamma. Af V. A. Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmåga till fortsatt utveckling och tillpassning, sedan de
hunnit till ett visst stadium och uppnått en betydligare storlek.
De utgjorde en låg typ, som ej kunde vidare fullkomnas. Detta
framgår bl. a. af deras obetydligt utvecklade hjärna. Man har
nämligen vunnit kunskap om denna dels därigenom, att man
vid Fajum i Egypten funnit en naturlig afgjutning af en
Zeug-lodon-hjärna, och dels genom en annan afgjutning, som af Dr.
Andrews åstadkommits i British Museum med tillhjälp af ett
kranium af en Zeuglodon. De sålunda erhållna afgjutningarna,
både den naturliga och den artificiella, ha studerats och
afbildats af Prof. G. Elliot Smith. På detta sätt har man kommit
till insikt om, att Zeuglodon liksom en mängd af nu utdöda
eocena däggdjur hade en mycket liten och särdeles lågt
organiserad hjärna. Med sin relativt stora lillhjärna, men svaga
storhjärna utan vindlingar och med skaftade luktlober liknade
den rätt mycket en reptiliehjärna, och dess vikt beräknades
till betydligt mindre än 400 gr., kanske snarare närmare 300
gr. I jämförelse härmed bör erinras om, att hjärnan hos
nutida hvalar är rik på djupa vindlingar och har en betydlig vikt.
Hos en tämligen liten tandhval Tursiops väger hjärnan 1,886
gr. Dock är hufvudet hos den senare mindre än
Zeuglodon-hufvudet. Någon direkt jämförelse i andra afseenden låter sig
ej göra, men urhvalarnes underlägsenhet i detta afseende är
tydlig. Det är dock sannolikt, att äfven andra omständigheter
bidragit till de primitiva formernas utdöende, ehuru man ännu
ej lyckats lära känna dem.
Trots den nödtvungna ofullständigheten i paleontologiens
urkunder kan man dock, tack vare de senaste årens lyckliga
upptäckter, säga, att en af de mest specialiserade och mest
ombildade däggdjursgrupper, hvalarne, fastknutits genom
tydliga mellanformer vid den centrala däggdjurstypens stamträd,
och utvecklingsläran har härigenom vunnit ytterligare ett nytt
stöd för sin allmängiltighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
