Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovanligt stor äggkull i ett bo af den fläckiga sumphönan (Porzana porzana) samt fågelns tillvägagångssätt att reducera densamma. Af V. A. Engholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM HVALARNES HÄRSTAMNING
8l
frågor, som äga ej ringa intresse, nämligen orsaken till
urhva-larnes plötsliga uppstående och hastiga utveckling under
eocentiden och deras därpå följande lika plötsliga försvinnande och
utdöende, under det att så att säga sidoskott från dem
kvar-lefde och utvecklades i skilda riktningar. Med afseende på
det första af dessa spörsmål har den engelske paleontologen
Dr. Andrews säkerligen med full rätt påpekat den synnerligen
viktiga omständigheten, att med utgången af den mesozoiska
tidsåldern och före inbrottet af eocentiden den talrika
mängden af allehanda stora marina reptilier {khthyosaurier,
Plesio-saurier, Mosasaurier o. s. v.), som under sekundärtiden
svärmade i hafven, utdött, ehuru man ej känner anledningarna
därtill. Det eocena hafvet beboddes alltså egentligen ej af några
andra ryggradsdjur än fiskar samt några enstaka
Rhynchoce-phala ödleformer. Till följd häraf är det klart, att, om något
slag af landtdäggdjur skulle kunna tillpassa sig för lefnad i
vattnet, så skulle där yppa sig utomordentligt gynnsamma
utvecklingsmöjligheter ej blott till följd af den relativa frihet från
mäktiga och farliga fiender och konkurrenter, som
hafskräldjurens utdöende medfört, utan äfven genom den rikliga
tillgången på föda i form af fiskar och lägre djur, som där erbjöd
sig likt ett dukadt bord. Det är också tydligt, att denna
näringstillgång skulle utöfva dragningskraft på de primitiva
rofdjur af creodonternas grupp, som sökte sin föda kring
stränderna. De sträfvade helt naturligt att blifva delaktiga af
vattnets rikedomar, antagligen först i sumpmarker och grundt
vatten kring flodmynningar och liknande ställen. Men i den mån,
som deras tillpassning till lifvet i vattnet blef fullständigare
och bättre på det sätt, som ofvan skildrats, kunde de sträcka
sina ströftåg allt längre ut mot hafsvidderna. Vattnet blef
så småningom allt mera fullständigt deras nya hemvist, och
slutligen blefvo de alldeles oberoende af den jord, där deras
förfäder fostrats, ja, den blef dem till och med främmande och
farlig, så att de måste undvika hvarje beröring med den.
Orsaken återigen till att urhvalarne, zeuglodonterna, lika
hastigt utdogo, som de uppstått, torde ligga i deras bristande
Fauna och Flora. 1911. Häft. 2. g
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
