Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresande från föregående tider. Af L. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 12
FAUNA OCH FLORA
namist med grufvelig lukt växte här och där i denna ödemark.
En enda buske fann jag af Mimosa Hört. Ups. 46., hvilken
blifvit hit planterad af foglar från Arabien». En ljuspunkt blef
fyndet af »Arabiens och Heliga landets Åkerhöns; en fogel
som aldrig förr varit beskrefven, hvilket fynd jag ensamt
ansåg värdigt min resa til Döda Hafvet. Dessa foglar äro
ofelbart Israels åkerhöns.» I beskrifningen har den namnet Tetrao
israelitarum och är vår vanliga vaktel.
Från Jerusalem reser författaren sedan till Betlehem, som
han naturligtvis också önskade se. Här och på vägen visas
fullt med heliga platser mer eller mindre apokryfiska. Landet
ligger alldeles i lägervall, några små tobaksplantager och en
kornåker för hästfodrets skull är allt, som finnes. Kring
orterna vid Medelhafvet odlas dock bomull. Olivträd är den
enda kulturväxt, som mera allmänt finnes. Turkarnas
herravälde verkar förstörande öfverallt. De låta allting förfalla,
samtidigt med att de så hålla efter judar och kristna, att dessa
endast med yttersta svårighet kunna slå sig fram och ej våga
sig på att söka förbättra sin tillvaro. I ett kloster ha
munkarna skörbjugg, emedan de under den långa fastan endast
kunde äta salt fisk; af fruktan för araberna måste de ständigt hålla
sig inom klostret och kunde ej komma ut att få sig något
färskt. I brist på Cochlearia ordinerar Hasselquist en dekokt
på Nasturtium aquaticum, som växte ymnigt i trakten. Efter
hvad han sedan fick höra bekom ■ detta dem särdeles väl.
I maj besökes Galliléen, Nazaret med berget Tabor och
Tiberias. I Tiberiska sjön finner han delvis samma fiskar som
i Nilen. Därifrån fortsättes till Tyrus och Sidon, hvilka platser
gåfvo god botanisk skörd, äfven en del nytt. Här är väl
uppodlad mark; särskildt silkesodlingen blomstrar. Stora
mullbärsplanteringar finnas, och här lyckas författaren ändtligen
att få se silkesmasken, hvilket han förgäfves försökt i Mindre
Asien. Befolkningen, »besynnerligen Qvinfolken, hvilka snart
sagdt i hela verlden hafva en släng af de gamle Aegyptiers
religion, hvad skräck och vidskepelse angår» tror nämligen, att
silkesmaskarna dö, om någon främling får se dem, och ägarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
