Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små ströftåg i Brittiska Ost-Afrika. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, SMÅ STRÖFTÅG I’ BRITTISKA OST-AFRIKA 12g
den ej stå tätare än att solstrålarna tränga ned mellan
kronorna. Här flyga ett par paradisflugsnappare (Tchitrea viridis)
från kvist till kvist, från träd till träd, och de bandformigt
förlängda, mellersta stjärtpennorna hos hanen fladdra som långa
vimplar. De äro rödbruna hos detta exemplar, men kunna
stundom hos andra vara hvita. Hufvudet är tofsprydt och
glänsande svart med blått skimmer. Ryggen har stjärtens färg
och undersidan är skiffergrå, näbb och ögonlock blå, gapet
gult. Honan liknar hanen, men har ej förlängda stjärtpennor.
Båda förvärfvas för samlingarna efter en stunds smygande. —
Här ungefär på samma ställe sköt jag några dagar förut
ett par intressanta svarta törnskator med korallröd, guldspetsad
näbb (Sigmodus retzii) och en röd flikig ring kring de gula
ögonen. Nu synas dessa ej till, men några gröna och
pur-purvingade plantanätare (Turacus hartlaubij, som här tyckas
spela våra nötskrikors roll, sätta sig i säkerhet, när de märka
oss. Plötsligen pekar Kongoni på en liten fågel i ett träd.
Då jag tager upp kikaren för att se bättre efter, hvad det är,
hviskar han ifrigt på sitt brutna mål »S[h]ooti, S[h]ooti, good».
Jag skjuter alltså och får ännu en härlig smaragdgök.
Men jag vill gärna försöka få någon af de små antiloperna
i snåren, och vi vända sålunda inåt den täta snårskogen och
börja åter det ganska påkostande framsmygandet i
hukställning under buskarna i de små tunnlar, som gjorts af
buskbockar eller andra djur. Slutligen har Kongonis panterögon
upptäckt något. »Dickidik» hviskar han (det är för honom alla
små antiloper) och pekar inåt snåren. Jag anstränger mina
ögon, men kan till en början ej se något alls. Det är mörkt
ini snåren. Men slutligen ser jag rätt långt in något litet och
ljust, som rör sig ungefär som ett dallrande löf. Då inga löf
röra sig i min närmaste omgifning och jag vet, att en del små
antiloper hålla svansen i en nästan oafbruten rörelse, drager
jag den slutsatsen, att det måste vara svansen af en »suni».
Äfven sedan jag fått klart för mig detta, kan jag dock ej se
kroppen af djuret. Jag vet ej, om det står till höger eller vänster
om den viftande svansen, så mörkt är det. Det är sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
