Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små ströftåg i Brittiska Ost-Afrika. Af Einar Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3°
FAUNA OCH FLORA
ingen annan råd än att korna på svansen och skjuta i hopp
om, att haglen må sprida och träffa bra ändå. I samma
ögonblick, som skottet smäller, springer en annan liten »suni» ur
några buskar närmare oss. Men till sin olycka anser den sig
säker i de täta snåren och tager blott några steg, så att jag
får skjuta den. Det är en bock med små ringlade, spetsiga
horn, ett särdeles vackert litet djur. Vi leta efter den först
påskjutna, men kunna ej finna den. En stund senare får jag
se skymten af en suni i ett annat snår. Jag gör en
kringgående rörelse och får se den igen och skjuter den. På sina
ställen i skogen växer 2—3 meter hög Abutilon i stor mängd.
Kongoni tager några dylika, flår af barken, som gifver en
utmärkt bast, och fäster därmed ihop benen på de båda suni
och binder sedan vid ett bredare barkstycke som gehäng, så
att han kan bära en öfver hvardera axeln. Det hela göres
med utomordentlig behändighet, så att man får en liten lektion
i den civiliserade människans underlägsenhet, när hon kommer
utanför sin egentliga sfär. Under tiden skjuter jag en liten
gråblå flugsnappare (Alseonax cœrulescens), som höll till bland
småbuskarna under de höga träden. Strax därefter får jag också
skjuta en liten ekorre, som ser alldeles olivgrön ut i skogens
dunkel.
Vi ha nu full last, och jag beslutar vända om hem. När
vi så kommit ett stycke på väg, får jag se den suni, som jag
först sköt på, ligga stendöd på en liten öppen plats i skogen.
Jag visar den för Kongoni, och med ett förnöjdt grin, som
upplyser hans chokoladfärgade ansikte, slänger han denna tredje
suni på nacken. Om en stund möta vi några kikuyus, och jag
frågar Kongoni, om han vill, att vi skola leja någon af dem
till hjälp att bära, men han afböjer detta och binder ihop alla
tre och bär dem på ryggen med ett bredt bastband öfver
pannan. Strax innan vi komma ut ur skogen, får jag skjuta ännu
en fågel, som jag hittills ej fått förut. Det är en gråblå fågel
(Coracina pura) ungefär af traststorlek. Larvätare kalla
tyskarna den; det egendomliga med den och dess släktingar
är, att fjädrarna på gumpen ha styfva och nästan stickande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
