Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre Meddelanden
- Några ornithologiska iakttagelser
- Törnskatans tilltagsenhet
- En insektätande huggorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
L.). Att ej någon förväxling med P. major juv., som lätt kan ske,
förelåg, är faktum.
Då jag vid samma tillfälle och tillsammans med den skjutna
såg flera hackspettar — först af mig ansedda för P. major — är
det troligt, att dessa äfvenledes voro »P. medius-individer». Senare
har jag ej kunnat påträffa denna hackspettart i trakten, hvadan man
väl får antaga, att det endast var några på ströftåg stadda
mel-lanspettar.
Kalmar i juli 1911. Eric Rydbeck.
Törnskatans tilltagsenhet.
Ett par uppgifter i en engelsk tidskrift denna sommar
ådagalägga, att törnskatan understundom kan vara lika rofgirig som en
vårfågel. Den ena af de åsyftade uppgifterna maler, att en
törnskata öfverraskade en hussvala, som satt vid en liten vattenpöl,
dödade den och flög bort med den. Den andra berättelsen handlar
om en törnskata, som dödat nykläckta rapphönsungar i en park.
En insektätande huggorm.
Det synes egendomligt, att en huggorm, hvars giftapparat är
lämpad till att förlama och döda högre djur, som kunna tjäna
ormen till föda, skulle nöja sig med att förtära blott insekter. Dock
har nyligen professor Mehely beskrifvit en huggorm från Bosnien
och Herzegovina, som fått namnet Vipera macrops och som lär ha
dylika vanor. Den är nära besläktad med den österrikiska Vipera
ursinii, som ej är mycket skild från vår huggorm. Den nya arten
blir omkring 45 cm. lång. Den tyckes, för så vidt man genom
undersökning af maginnehåll af ett stort antal exemplar och
exkrementer kunnat finna, lefva så godt som uteslutande af gräshoppor,
Dessa undersökningar ha utförts vid olika tillfällen af flera personer,
och en af dessa, grefve Tomasini, säger, att om det ej vore fråga
om en orm med giftapparat, skulle han obetingadt förorda dess
skyddande såsom ett nyttigt djur, som är särdeles framstående som
utrotare af skadliga insekter. Men äfven tillvaron af giftapparaten
tyckes ej tala mot denna huggorms skyddande, ty den är särdeles
godsint. Om den retas, hväser den visserligen och till och med
låtsar hugga, men den håller munnen sluten, och endast i yttersta
nödfall, då den svårt misshandlas, brukar den sina tänder. Äfven
den typiska Vipera ursinii, som lefver af ödlor och möss, tyckes
vara mera saktmodig till lynnet än vår huggorm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
