Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 IO
FAUNA OCH FLORA
1762, åtföljande en mindre karavan på 400 kameler lastade med
säd och skeppsvirke för varfvet i Suez. I och för arkeologiska
studier göra Niebuhr och v. Haven härifrån en exkursion in på
Sinai-halfön till Sinaiberget med dess berömda kloster. Genom
arabernas oginhet gick man dock miste om en hel del
utlofvade fyndorter af gamla steninskrifter, och det var endast
genom Niebuhrs energi som dock en del resultat erhöllos.
Under tiden låg Baurenfeind sjuk i Suez, hvarför han ej
kunnat följa med, och hos honom hade naturligtvis äfven läkaren
stannat. Forskål föredrog också att stanna här, då han i
Röda hafvet hade en alldeles ny fauna att studera; rikliga fynd
göras här, och en massa fiskar, medusor, koraller och andra
hafsdjur beskrifvas.
Den 25 sept. återkommo Niebuhr och v. Haven, och man
förberedde sig nu till ny sjöfärd. En liten flottilj på 4 fartyg
afgick i början af okt. till Dsijdda, och med den fick
expeditionen följa med. Man fick mot dryg betalning och ständiga
drickspengar till lotsar och matroser hyra en kajuta på ett af
fartygen, och kunde på så sätt lefva alldeles för sig själfva, hvilket
var en god sak, då de öfriga passagerarna till stor del voro
muhammedanska pilgrimmer, som i sin heliga ifver ej voro
vidare trefliga mot de otrogna. Trots alla försiktighetsmått
och trots att de försökte vara så ödmjuka och undflyende som
möjligt, fingo de i alla fall veta hvad sorts folk de voro. Så
snart de visade sig, var hånet i full gång, och det blef värre
ju närmare man kom de heliga orterna. Det blir Forskål,
som räddar situationen. Han förutspår solförmörkelse, och man
gör i ordning sotade glas, så att de förvånade heliga kunde i
ro betrakta undret. Forskål anses då för en stor läkare, och
de flesta blefvo sjuka. Han har fullt göra med att ge dem
ordinationer för deras inbillade krankheter, och då en af dem
beklagar sig öfver, att han ej kan se om natten, ordinerar
honom Forskål att tända ett ljus. Han får skrattarna på sin
sida och blir härefter vänligt bemött. Långsamt men dock
utan svårare olycksöden nalkades man Dsijdda, där man
kastade ankar den 29 okt. Man förstår Niebuhrs tacksamhets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
