Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE UNDER ÄLDRE TIDER 2 I T
suck mot försynen, att allt gått lyckligt, då man hör, att ett af
de öfriga fartygen kantrade i själfva hamnen och att på deras
eget skepp elden två gånger hade kommit lös i ett harem, som
skulle forslas öfver till Arabien. Då detta skedde för andra
gången, skickade kaptenen in en underhuggare med en stor
karbas, och det blef ett förskräckligt hallo. Men sedan hörde
man ej på 24 timmar ett knyst från kvinnoburen, hvarifrån
man annars dagen om underhölls med högljudt gräl och oljud.
Man hade fruktat för befolkningen i Dsijdda, men allt gick
här väl. Rekommendationsbref från Konstantinopel göra
myndigheterna beredvilliga, och tack vare sina arabiska dräkter
och förvärfvade vana med österländska förhållanden, gick man
obehindradt öfverallt på gatorna. Dock varnades man för att
komma i närheten af porten, som vette mot Mekka. Upptäckte
pöbeln européer där, svarade man ej för följderna. Forskäl
botaniserar och samlar flitigt med fisk och andra djur, men länge
fick man ej stanna här; det slutliga målet, Jemen, låg nu nära
och lockade ifrigt våra resenärer. Med en ny skeppare seglade
man vidare till nordligaste viktiga hamnstaden därstädes, Loheia,
dit man ankom den 29 dec. 1762, och var man sålunda nu
ändtligen efter två års resa framme vid målet, Arabia felix.
Ståthållaren i Loheia var en frigifven svart slaf, duktig
och bildad och stor vän af européer. I honom fick
expeditionen en mäktig gynnare, och allt artade sig nu förträffligt. Man
lefver i god sämja med alla; särskildt v. Cramer var mycket
anlitad, men då han en dag kallades att bota en hög herres
älsklingshäst, såg det vanskligt ut. Lyckligtvis hade betjänten
Berggren en gång i tiden varit anställd vid ett svenskt
husarregemente och därför lärt sig sköta hästar. Han tog kuren om
hand och lyckades förträffligt, hvarför han fick stort anseende
som hästläkare och anlitades ofta äfven af ägarna själfva, med
hvad resultat omnämnes dock ej. Ståthållaren rådde dem att
lämna det obekväma fartyget och fortsätta landvägen, hvilket
naturligtvis äfven bäst öfverensstämde med deras egna önskemål,
då en sjöresa ej gaf mycket för vetenskapen, men de hade ansett
en sådan färd allt för riskabel. Det visade sig dock, att deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
