Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hutiaråttan. Af Z. G, Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hutiaråttan.
Af
L. G. Andersson.
Amerika är gnagarnas förlofvade land; på dess
stora, bördiga grässlätter ha dessa djur
öfverflöd af näring, och de få där en storlek som
ingenstädes på annat håll. Vid den norra
kontinentens vattendrag har det ännu ej
lyckats vinningslystnaden att utrota bäfvern —
på sina ställen finns det ännu starka stammar kvar af de
väldiga massor, som för ej allt för länge sedan befolkade hela
Nordamerika — och i Sydamerika träffas på liknande lokaler
dennes ställföreträdare därstädes den betydligt mindre,
utterstora sumpbäfvern, som vid Sydamerikas många floder och åar
för ett liknande lefnadssätt med sin beryktade namne i norr,
och liksom denne högt skattad som pälsdjur (pälsverket
nutria är sumpbäfverskinn). Vid samma floder träffas också den
största af alla gnagare, vattensvinet eller kapybaran, ett
klumpigt, marsvinslikt djur, som blir stort som en ettårig gris. Ute
på de vida fälten åter lefver i norr bland andra den välbekanta
präriehunden i sina jordhålor, och på den södra kontinenten
föra marsvinen och den betydligt större viskatschan och pakan
ett med präriehundarna liknande lefnadssätt, under det att den
stora, men lättfotade maran från Patagonien och de små vackra
agutis eller guldhararna föra ett mer rörligt lif på grässlätterna
och i skogarna. Både i lefnadssätt och utseende påminna de
ej så litet om idisslare; i synnerhet agutis kunna sägas vara
Nya världens dvärgantiloper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
