Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om göteborgstraktens sjöar och deras lägre djurlif. Af Nils Odhner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
FAUNA OCH FLORA
särskildt Schweiz, riktat vetenskapen med många intressanta
rön från alpsjöarnas djupare regioner.
Belägna i en skarpt skulpterad terräng, äro de större
sjöarna i Göteborgstrakten, som man kan vänta, jämförelsevis
djupa. Största djupet, 66 m., mättes i Ö. Nedsjön vid Hindås.
Mjörn är 48 m., Färgen 47, Ömmeren 48 och Lygnern, som
förut noggrant uppmätts af Trybom, 45 m. Temperaturen
växlade betydligt efter olika läge och storlek; kallast var Ö.
Nedsjön, där bottenskikten höllo +4 gr. C; ännu vid 10 m. var
temperaturen blott +7,35 gr., och vid 5 m. var den + 13,a gr.
Mellan 10 och 5 m. låg alltså det s. k. språngskiktet, där
temperaturen plötsligt stiger, och detta skikt påträffades i alla
sjöarna mer eller mindre tydligt utprägladt. Lygnern var märklig
genom en jämförelsevis hög bottentemperatur, som vi funno
utgöra +7 gr. (4/7); Trybom mätte här (3/s) + 12,a gr., så att
det är tydligt, att hela vattenmassan uppvärmes, medan i Ö.
Nedsjön de djupa regionerna troligen hålla konstant f 4 gr.
året rundt. Till jämförelse kan nämnas, att Torne träsk, trots
sitt högnordiska läge, enligt mätning af S. Ekman (i augusti)
höll +5,6 gr. vid 102 m. djup.
Vattnets genomskinlighet var högst olika. Den uppmättes
genom den s. k. Forels skifva, som i Nedsjöarna syntes ned
till 7,8 m., i Säfvelången till 4 à 4,5 m. I allmänhet hade de
högt belägna sjöarna det klarare vattnet; äfven
planktonorganismerna voro där fåtaligare än i slättsjöarna.
Bottnen bestod mest af lös dy eller gyttja; i norra Mjörn
och i Anten fanns godt om myrmalm, som på förra stället
företedde ärtlika bildningar, på det senare penninglika skifvor,
afsatta koncentriskt omkring småstenar o. d.
De glaciala relikternas utbredning var inskränkt till de
sjöar, som stått i förbindelse med det ishaf, som fordom täckt
Öst- och Västgötaslätterna, hvilket visar, att de inkommit
därifrån. I sådana sjöar, som stått i förbindelse med ishafvet
endast västerut, t. ex. Ingsjöarna öster om Lindome, saknades de
helt och hållet. Idothea entomon anträffades icke blott i Färgen
utan äfven i Mjörn och Säfvelången; Pontoporeia och Mysis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
