- Project Runeberg -  Fauna och flora / Sjunde årgången. 1912 /
11

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

annan karaktär påminner om dessa, nämligen den
sugskållik-nande fördjupningen i ändan af snabeln. Walcott anser, att
släktet därigenom står som en föreningslänk mellan
borstmaskarna och iglarna.

Denna tydning af släktet Ottoia synes dock mindre naturlig.
Större är likheten med en Priapulus, en till en särskild grupp
bland gephyreerna hörande form, som just i de väsentliga
karaktärerna visar den största öfverensstämmelse med Ottoia,
medan Sipunculus betydligt afviker från denna. Hakkransen
omkring munnen hos Ottoia motsvaras af en liknande
beväpning hos Priapulus, men saknas hos Sipunculus; ett par
tentakelbärande bihang i kroppens bakända återfinnes likaledes
hos Priapulus; därtill kommer, att tarmen löper i det närmaste
rak eller i en svag slinga samt att anus ligger i kroppens bakre
spets; hos Sipunculus bildar tarmen en bakåtriktad, starkt
spiralvriden slinga, men leder ut genom en i kroppens midt
på ryggsidan belägen öppning. Genom denna homologisering
ändrar man betydelsen af släktet Ottoia från att vara en
stamform till sipunculiderna å ena och iglarna å andra sidan till
att representera en nästan fullständigt modern form bland
priapuliderna. För öfrigt kan den invändningen göras mot
Walcotts tydning, att iglarna visa sådana
organisationslik-heter till oligochæterna (daggmaskarna etc.), att deras
stamformer böra sökas åt det hållet, men ingalunda bland
gephyreerna.

En annan af Walcotts monografier behandlar fossila
holo-thurier från samma lager i Stephenformationen.1
Holothu-rierna eller sjökorfvarna äro som bekant egendomligt
specialiserade echinodermer, hos hvilka gruppens karaktäristiska fasta
kalkskelett är ersatt af små skilda kalkkroppar af skiftande
utseende spridda eller hopgyttrade öfver hela kroppen. Dessa
äro af ett mycket karaktäristiskt utseende liknande skifvor,
hjul, ankare eller stafvar, och sådana har man funnit i många
aflagringar, tidigast i karbon, hvarigenom man kunnat sluta

1 Middle Cambrian Holothurians and Medusæ. I den citerade publikationen,
vol. 51, nr. 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:18:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1912/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free