Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riska bergen, hufvudmålet för vårt Batum-uppehåll, och där
vi hört den kaukasiska eldsalamandern skulle finnas. Vägen
dit är 92 verst, d. v. s. c:a 100 km. och trafikeras under den
varmare årstiden af postomnibus. Enligt anslag skulle denna
också redan ha börjat sina turer, men därpå bedrogo vi oss;
först efter mycket spring i olika skjutsstationer fingo vi
be-ställdt en vagn.
Redan kl. 7a 5 nästa morgon stod vagnen utanför
hotellet, så därvidlag kunde vi ej klaga öfver opunktlighet. Den
fyrspända vagnen behöfver c:a 14 timmar för den långa vägen,
utan ombyte, med samma hästar — ett i sanning godt arbete,
när man betänker, att det nästan hela tiden bär något uppför
och alltid i traf. Endast ett par längre uppehåll gjordes.
De första timmarna bär det öfver slätten, det hinner blifva
dag, och solen har redan jagat bort morgondimmorna, innan
vi köra in i Tschoröchdalen (se fig. 1). Endast de turkiska
snöfjällen äro ännu klädda i sin lätta, dimmiga morgondräkt
I den första »duchan»,1 vid bifloden Adschara-Zchali, få vi varmt
te, som värmer upp oss i den kyliga morgonen.
Uppför och uppför går vägen (se fig. 2), sällan nedför, som när
vi måste öfver någon biflod, in i den stora floddalens många
bukter och ut omkring klipporna, ofta inhuggna i dessa. Och
alltjämt den brusande, vattenrika Tschoröch under oss. Vägen
höjer sig till ett par, tre hundra meter öfver floden, i början
är den försedd med höga stenbarriärer, men dessa upphöra
snart fullständigt, med den starka farten och de skarpa
klipp-utsprången blir färden ofta — lindrigt sagdt — halsbrytande.
På mer än ett ställe stodo vi beredda att kasta oss af, ifall
vagnen, såsom det ej alltför sällan lär hända, skulle göra en
kullerbytta utför bråddjupet.
Vår kusk är en klassisk figur. Med sin raka profil och
väldiga, svarta helskägg liknar han på ett hår en assyrisk
kung, sådan man ser dessa afbildade på de gamla relieferna.
Men det hindrade ej, att han var en storskojare, ty han körde
förbi de bästa matställena — som vi visste, att sådana funnos,
1 Se föreg. uppsats!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
