Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fram på e. m. få vi ändtligen se vårt mål, Artoni. Djupt
under oss, nere vid tloden, vaktad af naturliga klippfästningar,
ligger den lilla staden i strålande solbelysning, med sina många
olivplanteringar och trädgårdar liknande en oas mellan de
delvis kala bergen. Dessa sticka in i molnen, intet slut synes
på dem, det hela är en imponerande, storslagen bild. Artoni
är också en oas, genom dess absoluta skydd mot alla vindar
och därigenom milda klimat trifvas oljeträden utmärkt där
-motsats till nästan hela det öfriga Transkaukasien, som har
för många starka frostdagar under vintern. En vådlig backe
med otaliga serpentiner för ned till floden, där vi med nöje
afskeda vår »assyriske» kusk och blifva hjärtligt mottagna af
vår gode Wassilij Svanowitsch, agronom i regeringens tjänst,
och som skulle härbärgera oss och föra oss omkring i
omgif-ningarna.
Nästa morgon gjorde vi oss ej alltför brådtom, men fastän
vi beställt hästarna rätt sent, fingo vi dock vänta på dem.
Tiden gick emellertid ej förlorad, ty på klipporna strax
ofvan-för huset fångade vi ett par geckoödlor (Gymnodactylus
col-chicus Nik.) och i en bäck längre upp i bergen en hel del
söt-vattenskrabbor (Telp/iusa fluviatilis). Så fort hästarna kommo,
bar det i väg upp mot landsvägen, på en genväg förbi dennas
många serpentiner, sedan längs landsvägen åtskilliga km. och
upp i bergen mot andra sidan. Vår tur gällde i dag en damm,
där det enligt vår värds utsago skulle finnas »salamandrar»,
men som många människor kalla alla fyrfota groddjur eller
vattendjur -— alltså äfven vattenödlorna — salamandrar, voro
utsikterna något problematiska.
På de ljusgrå granitklipporna här uppe lefver öfverallt en
liten likaledes ljusgrå, aldrig grön murödla, visserligen af
saxi-cola-typ, men mycket platt och med en hel del intressanta
olikheter. Som hon ej liknar en enda af de andra mer bekanta
varieteterna och svårligen kan inrangeras under dessa, komma
vi antagligen att uppställa henne som en särskild sådan.
Genom en liten idyllisk by med moské och minaret i
grönmåladt trä kommo vi sent omsider till koppargrufvorna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
