Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvarzchana, som äges af den bekanta firman Siemens & Halske
i Berlin. Där träffade vi plötsligt på ett stycke Europa midt
i den egendomliga omgifningen: tyska tjänstemän och deras
propra boningshus i tyrolerstil, och där allt tycktes vara gjordt
för att de där boende ej skulle känna ensligheten allt för
hårdt-— Öfver präktiga betesmarker med stora betande fårahjordar,
där de ilskna vakthundarna t. o. m. djärfdes bita våra hästar
i svansen, hvilket naturligtvis alltid gaf anledning till en
extra-galopp, kommo vi ändtligen till vårt mål, en ensam, klar damm
mellan höga, skogbeklädda berg. Och det var hög tid, ty
solen stod lågt, och vi hade långt tillbaka hem. Vi hehöfde ej
länge söka, förrän vi funno talrika exemplar af den vackraste
af alla vattenödlor, Molge vittata Grey. De stora, präktiga
djuren af båda könen stodo så nära stranden, att de läto fånga
sig med blotta handen, håfvarna voro svåra att använda
mellan de många och stora stenarna. Molge vittata är så stor
som stora vattenödlan (Molge cristata Laur.), hanens härliga
bröllopsdräkt imponerar genom sin väldiga, strimmiga och
lång-taggade kam, som börjar ända fram på nosen. Den panterfläckade
ryggen begränsas mot kroppssidan af en svartinramad,
orangegul längslinje, buken är rent orangegul. Utom denna vackra
art fanns äfven stora vattenödlans kaukasiska varietet (M.
cristata var. karelini Strauch), kolossala exemplar af ätliga
grodan (Rana esculenta var. ridibunda Pall.) lekte som bäst,
och bland stenarna vid stranden stämde löfgrodorna upp en
öronbedöfvande konsert. Af salamandrar syntes ej ett spår,
men alla de iakttagna arterna måste lämna oss sin rikliga tribut.
Hemfärden blef ej lätt, hästarna måste lämna prof på sin
nästan otroliga klätterförmåga. Vi valde en något genare väg,
på slingrande, branta stigar ned mot floden och sedan längs
denna. Det var mer nervkittlande än angenämt att i det
påfallande mörkret rida den smala, slingrande vägen, som långa
sträckor var inhuggen i den lodräta klippväggen, och med den
dånande floden djupt inunder. Hvalfvet var stundom så lågt
och smalt, att jag stötte emot med ryggsäcken, och att stiga
af hästen fanns på sådana ställen ingen möjlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
