Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nästa morgon skulle vi bryta upp redan kl. 6 och ut på
en längre tur uppåt floden, till ett par brunnar icke långt från
turkiska gränsen, där det enligt vår värds utsago skulle finnas
»svart- och gulfläckiga salamandrar». Här fanns alltså mer
hopp — åtminstone hvad utseendet beträffar — att det
verkligen skulle vara salamandrar och icke vattenödlor.
Först måste vi öfver floden och upp genom staden,
uppför de otroligt branta gatorna med sin glatta stenbeläggning,
det var inget lätt arbete för de stackars hästarna, men de voro
ju vanda vid värre än så. Under tiden hade vi tillfälle att
från hästryggen i all bekvämlighet studera invånarna,
huf-vudsakligen armenier, i deras arbete med att pynta och göra
rent för den stundade påsken. De svartögda armeniskorna
tittade på de ovanliga främlingarna och hade säkert lika roligt
som vi, men vi kunde icke undgå att förarga oss öfver den
vanprydande seden att hänga en rad guldmynt (ofta hela
hemgiften) midt öfver den vackra pannan och -— last but not
least — ett stort mynt rakt öfver den säkerligen förtjusande
näsan. Alltså fingo vi nöja oss med att skåda in i »själens
spegel» — och det var lönande redan det.
Väl utanför staden höjde sig vägen mer och mer öfver
floden, på sin högsta punkt ungefär 3—400 meter öfver denna,
och förde till en början genom låg buskskog för att sedan leda
ut i en naknare och klippigare terräng. Ofta var vägen långa
sträckor afbruten af raviner, hvars i 45’ vinkel sluttande
branter det gällde att passera, men hästarna togo med osviklig
säkerhet de svåraste ställen. Bergen få i följd af den
egendomliga vegetationen på afstånd ett märkvärdigt, punkteradt
utseende (se fig. 3); de mest framträdande arterna äro som
förut i Tschoröchdalen ek, bok, Pinus pinia och sylvestris,
Pi-cea orientalis, C/sfws-buskar och Astragalus, den egendomliga,
cypressliknande Juniperus isophyllus och alla olika Primulor
och andra vårblomster ej att förglömma.
Efter ett par timmars ridt kommo vi till den plats, där
salamandrarna skulle finnas, Det var en s. k. »fontän» (
fontän), en medelst vertikala stenplattor och därpå hvilande hvalf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
