Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dufhöken som jägare.
Af Arvid Knöppel.
ärom dagen (19 jan.) voro vi trots kyla, blåst
och gammal fulltrajad spårsnö ute på
stöfvar-jakt. En hanhare ficks snart upp. Han hade
valt sin lega på ett stengrund, som med några
flata stenar stack upp öfver isen ett stycke
från land. Efter ett par ganska hyggliga
ringar sköts han och hundarna kopplades upp. Vi fortsatte
söderut efter L-sjöns strand och släppte åter hundarna, sedan
vi kommit ur den gamla dreflöpan. 1 strandkanten utefter en
mossträckning fick en af de sökande hundarna vind af något
intressant och gick raskt som en fågelhund på löpslag dit.
Lyckligtvis observerades det af en bland oss, som hastigt
följde hunden och hann upp denne. Emellan ett par tufvor
låg en alldeles färsk, men till hälften uppäten hare, som tagits
af hök. Haren hade haft sin nattlega invid en stor tufva (balen
var alldeles fri från snö), bakom hvilken i halfcirkel stod ett
glest snår af martall och björk. Höken hade troligen slagit
till på utkik efter rof i en i närheten stående marig tall och
därigenom fått syn på haren, som förmodligen ej kunnat hålla
öronen i styr eller gjort någon annan ofrivillig rörelse. Då
haren sett sig upptäckt och måst springa ut åt hökens sida
för att rädda sig — busk- och risskärmen, som i en halfcirkel
stod omkring, hindrade all hastig flykt åt andra håll — hade
höken som en åskvigg slagit på haren, som ej hunnit ut mera
än en knapp meter från nattlegan. Haren måste på
ögonblicket hafva blifvit bedöfvad af klor och vingrapp, ty både anfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
