Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och betade af en hög buske alldeles upprätt på bakbenen i
samma ställning, som den här afbildade gamla bocken. Med
Zeiss-kikarens tillhjälp var det nu ett godt tillfälle att noga
studera hans utseende såväl som hans beteende. Man kunde
se, huru han plockade till sig födan med de långa läpparna och
därvid stödde sig med frambenen mot buskens grenar. Det
var dock ej då tillfälle att skjuta, ty vi ville ej skrämma
elefanter, som vi trodde vara i närheten.1
Det dröjde sålunda ännu någon tid, innan jag fick tillfälle
att skjuta den stora bock, som nu är uppstoppad i Riksmuseum.
En dag, då jag såsom vanligt ströfvade genom
tornbusksnåren, löpte han ut från en stor buske, under hvilken han
troligen tagit en siesta. Jag sköt och bocken tvärstannade och
krafsade sig på halsen med ena bakfoten. I samma ögonblick föll
han för en andra kula genom hjärtat. När jag kom fram och
undersökte honom närmare, fann jag anledningen till hans
besynnerliga beteende. Den första kulan hade tagit något för
högt, så att den blott genomborrat halsens öfverkant och
lyf-tat upp en smal skinnremsa. Gerenuken hade då förmodligen
inbillat sig, att smärtan orsakades af något insekt-stygn och
ville med bakfoten krafsa bort den förmenta plågoanden.
Påföljande dag lyckades jag skjuta den yngre bocken, som
var oförsiktig nog att exponera sig litet för mycket bakom en
buske på 120 meters håll.
Det var synnerligen intressant att få närmare undersöka
dessa märkliga djur. Nosen med sina långa och rörliga, äfven
på insidan håriga läppar är alldeles lika som hos en giraff i
miniatyr. Tack vare denna tillpassning jämte den långa
rörliga halsen och de långa benen kan en gerenuk komma åt att
pilla till sig det ätbara, som finnes äfven i det inre af de
taggiga buskarna eller högt upp i deras krona, då han reser sig
på bakbenen. Halsskinnet är tjockt för att ej såras af taggarna.
Huden i öfrigt är visserligen tunn, men af en egendomlig
konsistens och synnerligen elastisk; härigenom och då hårremmen
1 En af dessa stupade också påföljande dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
