Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin omåttliga snålhet. »Där skulle ogörligen någon jude kunna
lefva, utan Albany-folket skulle otvifvelaktigt genom
schack-rande utmärgla honom, fast han aldrig så väl förstode konsten
att skinna. Staden beskrifves och folket skildras som vanligt;
det är ekonomie professorn, som herskar i städerna. Det enda
djur, som omnämnes, är ett slags små insekter, »tör hända
Monoculi, eller Kringlare», som funnos öfver allt i dricksvattnet.
»De voro 1 72 å 2, ja somliga mot 4 lin. geom. långe, ganska
smale, af blek eller ljus färg. Hufvudet svart, tjockare än den
öfriga delen af kroppen. Stjerten tveklufven, och hvardera
grenen slöts med ett ganska litet svart klot. När de simmade,
kastade de sig af och til uti spiraler, nästan som de första
grodungar.» Efter allt att döma är det endast mygglarver det är
fråga om, ehuru det förefaller egendomligt, att dessa äro okända
för Kalm. »Skall Punch göras med detta vatten, bör den vara
mycket stark», råder han, »om dessa kringlare annars skola
dö däraf!»
Albany var den engelska gränsstaden mot franska Kanada,
och den 21 juni »reste vi i HErrans namn ifrån Albany till
Canada. Vi hade 2:ne karlar, som skulle föra oss fram til den
första Franska orten, som var Fästningen Fort St. Fredric,
hvilken af Ängelsmännerna kallas Crownpoint. Desse karlar
skulle hafva därföre i betalning 5 Pund New Yorks penningar
hvardera, som är ungefär 25 Plåtar i vårt mynt, utom det, at
jag dessutom skulle hålla dem både fram och tilbaka fritt
med mat och dricka.» Floden var här ej segelbar för annat
än småbåtar, och man måste nöja sig med ett par kanoter,
i hvilka bagaget forslades, »och wi ginge på landet bredevid, att
desto nogare få bese det samma, och dess Naturalier.» Det
gick ej fort på detta sätt, och då man efter några dagar kom
till ett nästan uttorkadt högt vattenfall, kunde kanoten ej dragas
uppför detta; »vi måste därföre lämna vår Canoe här, och bära
våra saker med oss öfver land, genom en ovägad skog och
vild ödemark, ända till Fort Anne vid ån Woodereek, som var en
väg ungefär af 7 eller 8 Svenska mil, hvilket ej ringa mattade
oss i denna starka hettan. På somliga ställen hade vi ej an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
