Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon uti skogen finner deras ägg, och lägger dem under tama
kalkoner, at utkläckas, blifva de deraf framkomne ungar
merendels mycket tame.»
Ehuru de trakter, där Kalm vistades, ha en hel del olika
ormarter att uppvisa, nämner han dock endast utförligt två
af dem, skallerormen och den stora giftlösa svartormen
(Bas-canioti constrictor), men om dem, i synnerhet den senare, har
han ganska mycket att säga. Särskildt är det deras af alla
omtalade och af alla bekräftade (?) egenskap att fånga fåglar och
ekorrar genom förkjusning , som på det allra högsta intresserar
honom. Förkjusningen säges ske på följande sätt: ormen ligger
ned på marken under något trä, deri Ickorn sitter. Så snart
ormen fäster sina ögon på honom, fast den ock sitter högst
upp i trädet, är han ej mera i stånd at hoppa bårt, utan börjar
då få et särdeles ömkeligt läte, som gör, at eho, som går der
förbi, kan af lätet märka, at ormen håller på at förkjusa honom.
Ickorn hoppar då et stycke up åt trädet, så åter ned; åter up,
derefter längre ned. Hvarvid märkes, at han livar gång
kommer närmare och närmare ned på trädet, och den senare gången
han löper uppföre trädet, hinner han ej så långt up innan han
vänder tilbaka, som den förra. Ormen ligger under alt detta
vid trädets rot och håller ögonen orörlig fästa på djuret, utan
at det minsta vända dem på något annat. Ickorn skrider alt
längre och längre ned, til dess han kommer til ormen, som då
säjes ligga med vidöppun mun, hvarpå han med ängsligt läte
rusar honom i gapet. På liknande sätt beskrifves äfven
fåglarnas beteende, och både skallerorm och svartorm uppges ha
samma förmåga. Kalm, som ej vet hvad han skall tro om
dessa enstämmiga uppgifter, tviflar dock och försöker med en
naturlig förklaring att hela förkjusningen endast är ett slags
dödskamp, under det giftet verkar. Men invänder han själf:
svartormens bett är ju ej giftigt. Andre må därföre nogare
undersöka denna saken».
Två sorters grodor beskrifvas; den ena af dessa var ny
för vetenskapen, hvarför Kalm anföres som auctor för dess
latinska namn, Rana halecina. Den andra var den stora ox-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
